Avundsjuka och girighet fördärvar Emond Dantès och skapar en hämndlysten, oresonlig Greve

The Count of Monte Cristo av Alexandre Dumas

Den nästan femtonhundra sidor långa storyn utspelar sig mellan 1814 och 1838 i kölvattnet av franska revolutionen. Ludvig XVIII innehar tronen men rykten viskar om en planerad återerövring av Napoleon som vid tiden befinner sig på Saint Helena. Bonapartistanhängare är utstötta men finns fortfarande i folkmassorna och utgör största hotet mot kungamakten. Detta kommer tre gamla vänner väl till pass. Handelssjömannen Edmond Dantès blir falskt anklagad för att konspirera med Napoleon och arresteras mitt i förberedelserna för sitt eget bröllop med sin tilltänkta Mercedes. Han nekas rättegång och skickas till fängelset If, där han tillbringar fjorton år av despera

tion och förtvivlan.

Vid ett tillfälle får Edmond, av en ren tillfällighet, möjlighet att rymma från If. Han kommer för alltid stå i skuld till sin vän under fängelsetiden, Abbè Faria, som gjort honom till en intelligent man, en rik man, men framför allt en fri man. Dantès använder sig av sin nyförvärvade kunskap och förmögenhet och bestämmer sig för att söka upp de skyldiga.

Dantès strategiskt uppbyggda karaktär Greven av Monte Cristo är en viktig del i hans hämndlystna plan att infiltrera de högre kretsarna i samhället, där hans före detta vänner befinner sig. Han använder sig av olika identiteter såsom Lord Wilmore, Simbad the sailor och Abbè Busoni beroende på vilken situation han befinner sig i. Detta ger honom en bra inblick i den högre samhällsklassen. De övriga karaktärerna är mycket väl utformade och Dumas ser till att läsaren hinner bekanta sig väl med samtliga innan de kommer till användning i händelseförloppet. De som gör starkast intryck är den intelligenta Abbè Faria, den godhjärtade Valentine de Villefort, den fritänkande Eugénie Danglars och den tappra Maximillian Morrell. Naturligtvis är Dantès tilltänkta fru Mercedes en fascinerande kvinna och det ofrånkomliga mötet dem emellan är minnesvärt.

Författaren skildrar känslor som avundsjuka, missunnsamhet, girighet och väl efterlängtad hämnd med brilliant begåvning. Dumas åsikter lyser igenom och den politiska vinklingen går inte obemärkt förbi då alla Bonapartist-sympatisörer framställs som ödmjuka och moraliska, medan royalisterna står för trångsynthet och förutfattade meningar. Det är dock ingenting som påverkar händelseförloppet alltför mycket. Dumas har fångat sin tids samhällsskikt och värderingar och med detta som bakgrund ger han sina karaktärer liv.

The Count of Monte Cristo är mer än bara fiction. En man vid namn Jacques Peuchet blev 1807 anklagad för att vara engelsk spion och fängslad i sju år varefter han genomförde sin hämnd. Det faktum att Dumas baserat sin roman på en verklig händelse framstår inte som någon stor överaskning utan bekräftar bara den trovärdiga storyn. The Count of Monte Cristo är efter tvåhundra år fortfarande en klassiker och ett äventyr av största kvalitét.

Betyg 9/10

Möte med det okända i en klassisk spökhistoria

The woman in black av Susan Hill

En ung jurist, Arthur Kipps, blir ombedd att undersöka en ensamstående äldre kvinnas dödsbo i den lilla staden Crythin Gifford. Huset är ensligt beläget och skiljs från omvärlden varje natt av tidvattnet. Arthur bestämmer sig för att stanna i det ödsliga huset ett par dagar för att ordna med papper, men när tidvattnet åter kommer krypande och isolerar honom från omvärlden inser Arthur att någonting skrämmande vilar över platsen och han tvingas ensam möta det okända.

The woman in black är en klassisk spökhistoria som publicerades 1983 av författaren Susan Hill. Handlingen utspelar sig på 1800-talet och påminner om dåtidens gotiska romaner, med den typiska tjocka dimman och det engelska landskapet.

Romanen är rik på det mesta och lyckas förmedla en påtaglig känsla av obehag trots sin blygsamma volym på 160 sidor. Det är tråkigt att behöva lämna det spännande händelseförloppet så snart. Det går åt ett antal sidor till att bygga upp stämningen och de spännande kapitlen i det hemlighetsfulla huset är alldeles för få.

Susan Hill lyckas beskriva det okända som är så skrämmande och ger kalla kårar längs ryggraden. Det är de där specifika detaljerna som ger mening åt helheten, samtidigt som lagom mycket lämnas åt fantasin.

Betyg 8/10

Mörkläggning av arkeologiska fynd som motbevisar Darwins evolutionsteori

Forbidden archeology: The hidden history of the human race av Michael A. Cremo & Richard L. Thompson

Forbidden archeology är en kontroversiell samling arkeologiska fynd som ignorerats eftersom de motsäger dagens uppfattning om evolutionen. De flesta har varit föremål för spekulationer av orädda arkeologer men hastigt förkastats av den stora massan och fallit i glömska. Kontentan är en orättvis behandling av historiska fynd och en vägran att acceptera dessa. De arkeologiska fynden indikerar en uppenbart bristfällig kunskap om vår evolution. Darwins evolutionsteori motbevisas och fynden som tiden begravt granskas i dagens ljus.

I rapporter av forskare som Desnoyers, de Quatrefages, Ramorino, Calvert, Capellini, Ferretti, Fisher med flera, anges fynd av tjugofem miljoner år gamla ben av däggdjur, funna med hack och skåror som tillkommit under människans jakt på föda. Stenverktyg som använts i samband med detta har också påträffats. Florentino Ameghinos fynd av brända benrester, bitar av bränd jord, Tierra Cocida, samt biprodukter av smält järn tyder på en tidig förekomst av smältugnar i Argentina. Även Sverige bidrar till samlingen i form av John Nihlens liknande fynd från förhistorisk tid. Ameghino går ännu längre och hävdar att hans fynd är tillräckliga bevis för att människans vagga är Sydamerika, inte Afrika. Ameghinos teori har en del brister men väcker ändå en tankeställare angående vår evolution. Bevisen är varken mer eller mindre tillförlitliga än de västerländska forskare som ansåg att vi härrör från Afrika, som av ett sammanträffande just då råkade vara koloniserat av Storbritannien.

Arkeologer accepterar ofta endast det som deras nuvarande teori bekräftar. Under 1800-talet gjordes många fynd som inte betraktades som avvikande på grund av den tidens teori - att människan existerat under Miocene, för tjugofem miljoner år sedan. När Darwins "The origin of species" utkom 1859 blev evolutionsteorin allmän kännedom och den enda accepterade uppfattningen. De som, mot förmodan, föreslog att den tidiga människan, Homo sapiens sapiens, existerade tidigare än för 200 000 år sedan eller att civilisationen uppstod före 8000 f. Kr, blev föraktade. Därmed var upptäckten av den primitiva 800 000 år gamla Pithecanthropus, känd som javamannen, ett lägligt sammanträffande och blev det efterlängtade beviset på Darwinism - den saknade länken, vår övergång från apsläktet. Ingen bekymrade sig om att granska tillförlitligheten närmare. Faktum är att den enda egentliga indikationen på Javamannens roll som den saknade länken var utseendet på en lårbensfossil som hittats 45 meter från det apliknande kraniet. Dessutom var det omtalade kraniet från Castenedolo, funnet bara några år tidigare, daterat till 3-4 miljoner år och fullt mänskligt.

De mest häpnadsväckande fynden av begravda fossiler och eoliths, stenverktyg, indikerar en mänsklig existens redan under Karbon, 320 miljoner år tillbaka. En mänsklig förekomst långt innan Mesozoikum innebär att våra förfäder funnits långt innan dinosauriernas tid.

Problemet med arkeologi är den procentuella felmarginal som alltid finns vid utgrävningar. Den fungerar som ett redskap för kritiker som De Mortillet när det gäller ett avslöjande med stora proportioner. Många forskare utför så kallade demolition jobs vilket innebär att de attackerar ovälkommet och motsägelsefullt material. Man kan fråga sig varför en del forskare och antropologer är så övertygade om sin egen uppfattning om evolutionens händelseförlopp att de är beredda att blunda för eventuella bevis. Bevisen kan dock aldrig framstå som helt tillförlitliga men avvikande fynd borde undersökas på samma sätt som andra, accepterade föremål. Att förkasta nya teorier är ett typiskt mänskligt beteende som går att återfinna i de flesta ämnesområden. Nya rön innebär att forskare inom det specifika området måste ifrågasätta sin egen teori, och därmed sin egen kompetens - vilket naturligtvis strider mot deras natur. Istället för att välkomna kunskap fortsätter de i gamla spår och den nya, utmanande teorin blir en bland många kunskapskällor som får förlorade.

Forbidden archeology erbjuder en unik inblick i ett främmande förflutet, fullt av avslöjande som kastar nytt ljus över evolutionen.

Betyg 8,5/10

Katolsk präst offrar sin själ i sin strävan efter utopi

The Priest's Graveyard av Ted Dekker

Dannys öde visar sig redan som femtonåring när hans familj brutalt dödas av soldater i ett krigsdrabbat Bosnien, på grund av deras katolska religion. Dannys värld rasar samman men ur askan reser sig en beslutsam man. Hans själ dör i Bosnien men han återuppstår som Fader Hansen, en präst som, i Guds namn, befriar mänskligheten från plågoandar i strävan efter sin utopi. En frälsare som tar lagen i egna händer och avlägsnar jordens avskum, till ett högt pris.


Danny radar upp personer han anser vara skyldiga inför Gud och tillämpar sedan det straff han anser passande. Det som väcker sympati för en man vars handlingar är så horribla är att han erbjuder sina offer en chans till ånger, bot och bättring. Han ger dem ett val; erkänn och ångra dig - eller bli dömd! Han ser sig som Guds domare på jorden och för varje hot han eliminerar räddar han världen från maktmissbruk, misshandel eller ofrivillig prostitution. Den värsta sortens människa, enligt honom, är den skenhelige hycklaren som inte tar ansvar för sina handlingar och därmed skadar sin omgivning. Danny använder en slags konsekventialistisk etiklära, en utilitarism, och försök tillämpa ett objektivt perspektiv inför sina beslutsfattanden.

Uppfattningen beträffande hans nästa måltavla delas av Renee Gilmore, en kvinna som för sitt eget krig mot den man som bär ansvaret till hennes makes död. Renees demoner fyller henne med starka känslor och oförutsägbara handlingar. I en värld där lagen ofta står i vägen för moralisk rättvisa kompletterar de varandra. Renee blir en farlig allierad och med tiden betydande för Dannys ställningstaganden. Danny blir den som slipar en ung kvinna till krigare.

Många av de egenskaper som karaktäriserar Renee är svåra att förstå och stundtals verkar hon ta idiotiska, förhastade beslut. Med efter flera år av droger, svek och misshandel i bagaget har hennes överlevnadsinstinkter tagit över och suddat ut hennes verklighetsuppfattning. Renee är en tragisk karaktär som inte har förtroende för någon och inte heller vinner läsarens tillit.

Danny besitter en intressan psykologisk karaktär och vinner läsarens sympati såväl som förfäran. Hans relation till Renee är viktig och speglar hans djupa, empatiska sida samt underlättar för läsaren att identifiera sig. Den mörka sidan kommer fram vid andra tillfällen och påminner om den massgrav han har på sitt samvete. Danny hedrar sin katolska familj genom det yrke han väljer och kompletterar det med sitt själsliga uppdrag. Han vägrar låta Bosniens döda soldater hemsöka och begränsa honom. The Priest's Graveyard skiljer sig från andra böcker med en inblick i människans innersta psyke och de tragiska konsekvenser krig och förlust kan medföra, långt efter de inträffat. Frånvaron av stereotyper är uppfriskande och temat leder tankarna till Dostoevskys Crime and Punishment. Danny är under femton år övertygad om att hans utopi är moraliskt rättfärdigad men kommer så småningom till insikt om att människan är en subjektiv varelse. Sakta börjar han ifrågasätta sin filosofi och huruvida hans korståg skiljer sig från det som tog hans familj ifrån honom. Kanske är hans tur att stå till svars inför Gud och bekänna sina synder i väntan på dom?

Betyg 8/10

Mordmysterium med övernaturliga inslag

The restorer av Amanda Stevens

Arkeologen Amelia Gray spenderar sin tid med att renovera kyrkogårdar, vilket det finns en ovanlig förklaring till. Hon besitter en alldeles speciell förmåga som hon ärvt av sin far. Hon ser spöken. Enligt reglerna är det viktigt att undvika att avslöja hemligheten eftersom många spöken är djupt olyckliga och kan ta till desperata handlingar för att få sin vilja igenom. När så en död kropp hittas på en kyrkogård i Charleston blir Amelia motvilligt indragen. Genom att bidra med sin kunskap inom gravsymbolik försöker hon tillsammans med kriminalaren John Devlin lösa mysteriet. Problemet är att Devlin hemsöks av två spöken och till sin förskräckelse märker Amelia att ett av dem ser henne rakt i ögonen.

The Restorer är en välkommen roman i sin genre, en vacker spökhistoria som influerar istället för dominerar händelseförloppet. De paranormala inslagen skapar rysningar och mystik men riskerar aldrig att ta över. Stevens använder skildringar som stundtals påminner om viktoriansk litteratur, något som inte är en tillfällighet. Författaren Charlotte Brontë har onekligen varit en stor inspirationskälla och nämns flera gånger i texten. Det är tydligt att Stevens försöker införliva gotiska drag men trots ett relativt uttrycksfullt språk kommer hon inte i närheten av någon av de gotiska litteraturverken. Andra brister är den slarvigt utformade dialogen, karaktärernas tendenser att upprepa sig och Amelias alldeles för ambivalenta personlighet som dessutom ofta saknar förklarande omständigheter.

Attraktionen mellan Amelia och Devlin känns konstlad. Amelias känslor, upprepade i oändlighet, är inte övertygande eftersom de få tillfällen de träffas sällan sker på tu man hand. Chansen att utveckla äkta känslor är liten. Devlin har dessutom ett ignorant och distanserat förhållningssätt som överskuggar de eventuella karismatiska tilldragande personlighetsdragen. Det finns inga tecken på Devlins dragning till Amelia förutom Stevens antydningar. Det verkar handla mer om enbart fysisk attraktion, från båda sidor, än kärlek - vilket är synd för två så ensamma själar.

Författarens bedrift, å andra sidan, är mordmysteriet som är otäckt och inlevelsefullt beskrivet, speciellt när Amelias mod överstiger hennes intelligens och hon beger sig ut på farlig mark. Stevens har lyckats med huvudprotagonistens växlande mellan förebådande, fruktan och bedrövelse, men inte på bekostnad av en djärv personlighet. Det krävs någonting extra för att påverka den inte så lättskrämda Amelia och Stevens använder sig av en skoningslös mördare och en kuslig miljö. The Restorer är full av atmosfäriska beskrivningar av gåtfulla kyrkogårdar, spöklika gravstenar och mörka tunnlar.

Betyg 6/10

Detektivernas detektiv Sam Spade tar sig an det omtalade maltesefallet

The Maltese Falcon av Dashiell Hammett

Författaren Dashiell Hammett introducerade den hårdkokta detektivgenren för läsaren med sin roman The Maltese Falcon som utkom 1930. Begreppet noir infördes och har sedan dess inspirerat otaliga detektivromaner genom åren. Huvudkaraktären, detektiven Sam Spade, har med tveksam moral och egendomliga metoder blivit en ikon världen över och har förgäves efterliknats i flertalet noirinspirerade romaner. Originalet förblir, som så ofta, svåruppnåeligt.


Det figurerar karaktärer av olika slag i sammanhanget och den gemensamma nämnaren är en dold agenda. Det intressanta med Hammetts verk är hans förmåga att hålla läsaren på avstånd genom att enbart beskriva de känslor som uppstår på ytan. Hammett distanserar Spade från läsaren och de andra karaktärerna, varvid Spades sanna personlighet förblir ett mysterium. Det som framgår är de manipulativa tendenser med vilka han med framgång använder sig av. Det tar tid innan Spade vinner läsarens förtroende, om någonsin, med tanke på hans handlingar och besynnerliga moral. De andra karaktärerna är inte mycket bättre, speciellt inte den opålitliga Miss Wonderly som ständigt försöker manipulera sin omgivning.

De färgglada karaktärerna är mycket starka och skulle med dagens mått kunna liknas vid stereotypa. Ändå framstår de som både trovärdiga och intressanta. Det finns ett djup under Spades fasad som stundtals skymtar fram, exempelvis i närvaro av hans sekreterare, Miss Perine, som med sin genuinitet är enda kvinnan som vunnit hans respekt och för övrigt den enda kvinna som Hammett inte beskriver som myglande, svekfull eller objektifierad. The Maltese Falcon har så många vändningar att det är omöjligt att förutse någonting. För de som gillar noir-romaner som Raymond Chandlers The big sleep och The long goodbye är The Maltese Falcon ett måste, och som tidigare nämnt, originalet.

8/10

En härva av kriminalitet blandas med historiska hemligheter

Countdown av Iris Johansen

Efter att Jane MacGuire undkommit ett kidnappningsförsök inser hon att ingenting varit en tillfällighet. Någon är övertygad om att hon är i besittning av hemlig information och gör allt i sin makt för att erhålla den. Den enda som har möjlighet att hjälpa henne är en man som spelar i samma division av skrupelfrihet, Mark Trevor, en smugglare som korsat hennes väg några år tidigare. Men Trevors beskydd har dolda motiv och hon inser att läget är mer komplicerat än hon först antagit.

Det visar sig snart att situationen orsakats av Trevors konkurrensartade affärsverksamhet, där rivaler går hänsynslöst långt för att bevara sina intressen. Janes tidigare koppling till Trevor sätter hennes säkerhet på spel och hotar att förstöra Trevors affärer, vilka för närvarande rör hemligheter som inträffade under Herculaneums undergång år 79 e. Kr.

Johansens blandning av färgstarka karaktärer och äventyr tycks vara mer regel än undantag. och Countdown sällar sig onekligen till sina föregångare. Stundtals påminner Countdown om en lågbudget film där händelseförloppet är en aning ologiskt, romantiska relationer ljumma och actionscenerna konstlade. Det som slutligen blir avgörande för den inte alltför höga kvalitétsnivån är den onaturliga dialogen och de klumpiga formuleringarna. Det är uppenbart att Johansens ansträngning överskrider framgången.

Det historiska Herculaneums invånare, vars personligheter känns ytterst moderna i det tvåtusen år gamla samhället, känns föga trovärdiga. Det som Johansen däremot lyckats med är att låta sin kvinnliga protagonist behålla sin attityd och beslutsamhet, utan att bli okänslig. Trots en del bristfälliga sekvenser bjuder Countdown på flera oförutsedda vändningar och är stundtals underhållande.

Betyg 5,5/10

Spännande mysterium i sluten miljö med Agatha Christie-influenser

The Likeness av Tana French

Cassie Maddox har börjat återhämta sig från sin riskfyllda period som undercover-agent, en farlig tid i hennes liv och ett avslutat kapitel. När så en död kropp plötsligt hittas på landsbygden i närheten av ett gammalt hus blir hon ofrivilligt indragen i en utredning som känns obehagligt personlig. Gränsen mellan det förflutna och det nuvarande suddas ut. Den döda kvinnan och Cassie är identiska till utseendet och hennes namn är än mer skrämmande - Lexie Maddison, den falska identitet som Cassie använt sig av under sin tid undercover. Det egendomliga är att Lexie Maddison är påhittad. Eller?

För att ta reda på den döda kvinnans riktiga identitet tvingas Cassie än en gång förvandlas till Lexie Maddison, någonting hon svurit att aldrig upprepa. Den här gången är riskerna ofantligt stora eftersom hon spelar rollen av en främmande kvinnas tolkning av Lexie Maddison. Hon flyttar in i huset Lexie delat med sina närmaste vänner, alla betraktade som misstänkta, och minsta lilla misstag kan kosta henne livet.

Det faktum att den döda kvinnan och Cassie är identiskt lika är naturligtvis föga övertygande - de är inte tvillingar - men även om man är villig att acceptera detta så borde rösten, personligheten eller smärre ansiktsuttryck avslöja henne. Bortsett från det känns The Likeness överaskande trovärdig. Man får följa Cassie i förberedelserna inför uppdraget och hennes professionella, iskalla kontroll över sitt beteende i huset är imponerande. Sakta börjar betydelsefulla detaljer framträda och Cassie är fast besluten att lösa mysteriet innan hon lämnar huset.

The Likeness är en psykologisk thriller av Agatha Christie-typ där alla eller ingen är misstänkta och den pulshöjande stämningen sällan avtar. Läsaren är beredd på det mesta och håller andan vid smärre misstag från Cassies sida. Man förväntar sig hela tiden det värsta. Kanske just därför känns vistelsen i huset ibland anmärkningsvärt städad och det skulle med fördel kunnat inträffa fler obehagliga situationer i den något slumrande, filosofiska, nästan surrealistiska miljön. Karaktärerna är trovärdigt utformande och deras komplicerade, mycket reserverade personligheter väcker nyfikenhet. The Likeness påminner om Donna Tartts The Secret History med sin psykologiska karaktär, och håller en genomgående hög nivå. Det stundtals låga tempot belönar läsarens tålamod med överaskande vändningar. French visar sin yttersta kompetens med upplösningen som är både vacker och begåvat utförd, med stråk av övertygande melankoli.

Betyg 7,5/10

Opassande tonårskärlek

Hush, hush av Becca Fitzpatrick

Förbjuden kärlek har alltid varit ett tacksamt tema i skönlitteraturens värld. Ju mer komplicerad, desto mer fängslande. Det bör också finnas ett pris på karaktärernas villkorslösa kärlek. Hush, hush har således infriat förväntningarna hos sin unga målgrupp av läsare. Huvudkaraktären Nora slits mellan varma och förebådande känslor för den outgrundlige Patch. Patch slits mellan sin affektion för Nora och andra, dolda avsikter. Hush, hush kan betraktas som ett försök till en lightversion av Romeo och Julia - med paranormala inslag, vilket blivit mycket populärt bland unga läsare.

Problemet med Hush, hush är inte händelseförloppet - som stundtals bjuder på spänning och överaskningar - utan karaktärerna. Läsaren upplever världen genom karaktärernas ögon. För att kunna sympatisera med dem krävs en trovärdighet och någon form av kontinuitet inom ramen för vad som karaktäriserar bokens personligheter. Författaren har möjlighet att skapa oförutsägbara karaktärer men gör ett misstag när hon inte följer de specifika riktlinjer hon själv bestämt för sina respektive personligheter. Noras ologiska val känns därmed inte trovärdiga.

Patchs förmåga att plötsligt dyka upp på diverse ställen där Nora befinner sig känns olustigt. Hans ambivalenta beteende liknar i högsta grad en psykopats oberäkneliga mentalitet, men känns efter en stund underhållande - på ett opassande sätt. Man undrar hela tiden hur långt Noras tålamod ska sträcka sig och feministen i en håller tummarna för en konfrontation, men uppenbarligen är hon svagare än vad författaren ger intryck av. Den osäkerhet som karaktäriserar Nora placerar henne i underläge och den respektlösa attityd Patch besitter riskerar att skapa missnöje hos läsaren. Man väntar hela tiden på förklaringen till Patchs beteende, som tyvärr uteblir. Ett sådant beteende bör kunnas rättfärdigas på något sätt, eller åtminstone förklaras. Det värsta är Noras ständiga trånande efter Patch, trots en psykisk misshandel. Det känns ologiskt, konstlat och odynamiskt. Om detta var författarens avsikt är Hush, hush en succé. Den är dock troligtvis menad att vara av det seriösa slaget, vilket gör att den parodiartade undertonen känns som ett misslyckande. Om det funnits dynamik i relationen mellan Nora och Patch skulle den senares uppblåsta självförtroende och stalkertendenser med rätta kunna betraktas som humoristiska och framförallt mindre upprörande, vilket skulle vara fördelaktigt.

De klichéartade, endimensionella manliga karaktärer som gjorde intåg i samband med Stephenie Meyers debut är ett mysterium. Är unga, kvinnliga läsare trötta på dagens strävan efter jämställdhet? Kan den moderna ungdomslitteraturen fungera som en frizon - ett försök att betona de gamla, "trygga" könsrollerna? Författare är fria att framställa karaktärer hur de vill, men när de sistnämnda inte förses med djup lyckas de heller inte vara övertygande. Någon som däremot förstår den hårfina linje på vilken karaktärer måste balansera för att inte hamna i machofacket är Diana Gabaldon.

Hush, hush har jämförts med Twilight, något som känns onödigt eftersom de flesta av dagens paranormala romaner placerar sig i samma fack. Visst finns det ofrånkomliga paralleller, men Hush, hush saknar mycket av det som gjorde Twilight så framgångsrik. Dessutom har författaren förkastat den förlegade vampyrfranchisen och introducerat ett nytt koncept. Hush, hush har fått blandad kritik men bör betraktas som en bladvändare och inget försök till budskapsförmedling. Den är tillräckligt lättläst för att vara värd sin tid från pärm till pärm.

Betyg 4/10

Mysterium i gotisk anda med psykologisk karaktär

Rebecca av Daphne du Maurier

"Last night I dreamt I went to Manderley again". Så börjar en av 1900-talets omtalade klassiker om en ung, blyg och oerfaren kvinnlig protagonist som korsar den rika, omtalade Maxim de Winters väg under ett besök i Monaco. Efter en kort tids intensivt umgänge tackar hon ja till Maxims plötsliga frieri och introduceras till hans Manderley, trots det faktum att Maxims före detta hustru avlidit bara sex månader tidigare.


Mrs de Winter är en stillsam dagdrömmare i tjugoårsåldern som saknar både självförtroende och erfarenhet. Hennes föregångare, Rebecca, var raka motsatsen - häpnadsväckande vacker, social, intelligent och omtyckt - vilket väcker en del frågeställningar hos Mrs de Winter angående det nuvarande äktenskapet.

Rebecca börjar behagligt men eftersom tiden går börjar ett mysterium träda fram som sprickor i fasaden av lyckade middagar och tillställningar. Rebecca har jämförts med Jane Eyre, men bortsett från smärre likheter och ett gotiskt tema skiljer sig böckerna åt. Rebecca fokuserar i större utsträckning på psykologiska faktorer. Förutfattade meningar och svartsjuka dominerar och det vilar en genomgående, obehaglig stämning över Manderley. Mrs de Winters ständiga jämförelser med sin föregångare liknar besatthet och vid vissa tillfällen börjar läsaren ifrågasätta vilken karaktär som egentligen skildras i texten.

Daphne du Maurier håller en distans mellan Mrs de Winter och Maxim, vars frånvarande, hemlighetsfulla karaktär skapar en palpabel nervositet hos sin nya hustru. De ofrånkomliga situationer som avlöser varandra är olustiga, men tvingar samtidigt Mrs de Winter till den självsäkerhet hon saknar. Självklart ökar den kusliga stämningen för att slutligen bjuda på en och annan överaskning.

"It seemed incredible to me now that I had never understood. I wonder how
many people there were in the world who suffered, and continued to suffer,
because they could not break out from their own web of shyness and reserve,
and in their blindness and folly built up a great wall in front of them that
hid the truth."

Betyg 8,5/10

Talpiotgraven avslöjar fynd av religiös betydelse

The Jesus family tomb av Simcha Jacobovici, Charles Pellegrino och James Cameron

I samband med ombyggnationer i östra Talpiot, Jerusalem, avslöjades 1980 ett litet gravkapell från första århundradet. Ett team av experter sattes ihop som påbörjade en utgrävning av området. Det som direkt övertygade arkeologerna på plats om gravens ålder var fynden av nio ossuaries - små förvaringsboxar för de avlidnas benrester. Ossuaries användes bara under första århundradet och det gick därför med säkerhet att avgränsa den aktuella tidsperioden för fynden. Det var först vid upptäckten av en inskription på en alldeles speciell ossuary, 80-503, som arkeologerna insåg betydelsen av platsen. Den löd "Yeshua, bar Yosef" - Jesus, son av Josef.

Emellertid var ingen av arkeologerna beredda att avslöja sina fynd med anledning av vissa tveksamma detaljer angående de mystiska ossuarierna. Bland annat fanns inskriptionen "Mariamne e Mara" - Mariamne, också känd som mästare - en person vars namn borde vara omtalat om hon tillhört Jesus egen familj. Följaktligen förnekade man det som hade kunnat bli en av historiens mest betydelsefulla arkeologiska upptäckter och bedömde alltsammans som ett sammanträffande. Fynden ställdes i ett arkiv till journalisten Simcha Jacobovici, många år senare av ett sammanträffande, började gräva i mysteriet. Snart uppdagades att i ett bilingualt Jerusalem var Mariamne, enligt forskare, i själva verket den grekiska versionen av den bibliska "Maria Magdalena" och mysteriet blev för intressant för att ignorera.

Jacobovici stötte på andra problem som skapade tvivel angående ossauriernas tillförlitlighet. Kors fanns inristade på flera av dem, men korset anses inte ha införts som religiös symbol förrän på 300-talet, då den romerske kejsaren Constantine införde gudomliga element under enandet av en kristen religion. Constantine kallade de närmaste följeslagarna ebioniter - hebreiska för "de fattiga", eftersom de följde en mänsklig, ej gudomlig, Jesus samt judiska traditioner och därmed ansågs som kättare. Kristendomen, som den praktiseras idag, föddes genom avgränsning till den ursprungliga judisk-kristna läran, ebioniternas religion, och det redskap Jesus korsfästes på blev för alltid en symbol för den tortyr han axlade. Emellertid innebär inte detta nödvändigtvis att korset inte kan ha använts på andra sätt än som symbol för människornas synder. Kors i religiös bemärkelse har exempelvis återfunnits vid utgrävningen av Herculaneum, vars öde delades av Pompeii år 79 e. Kr.

Arkeologi kan fylla teologiska tomrum och är ett högst kontroversiellt ämne. Jacobovici kände till utgrävningen i Dominus Flevit som fick avbrytas då man ansett sig hittat Jesus judisk-kristna följeslagare, ebioniterna, något som skulle kunna orsaka motsättningar mellan kristendomen och judendomen. Fyndet av St Petrus, vars egentliga namn var Shimon bar Jonah, i Dominus Flevit, visar oviljan hos människor att se sanningen som den faktiskt är. Petrus är, enligt sägnen, begravd under Peterskyrkan i Rom - trots avsaknad av arkeologiska fynd - och bör därför inte hittas någon annanstans. Att göra viktiga fynd som arkeolog verkar inte ha någon betydelse om inte fyndet hittas på den förväntade platsen. Med tanke på det känsliga ämnet spekulerade Jacobovici och Pellegrino eftertänksamt i huruvida resultatet av deras efterforskningar i Talpiotgraven skulle skapa konflikter. Det skulle innebära en stor risk att med DNA-test och andra undersökningar och jämförelser på Lakehead DNA Laboratory försöka påvisa Talpiotgravens tillförlitlighet. De beslöt sig ändå att genomföra testerna. Om resultatet var positivt och Jesus benfragment följaktligen visade sig vara äkta fanns det ändå ingenting som tydde på att återuppståndelsen, i spirituell bemärkelse, var ett falsarium. Teorin om en spirituell återuppståndelse existerade redan under första århundradet; St Paul skrev under tiden för Nya Testamentet ett brev i vilket han hävdade att Kristus återuppståndelse var just det - enbart spirituell.

Efter statistiska analyser och undersökningar som kastat nytt ljus över graven ifrågasatte filmskaparen och dokumentärfilmaren James Cameron, som var inblandad i projektet, anledningen till att alltsammans ignorerades 1980, och misstänkte en dold agenda. För första gången på två tusen år får allmänheten ta del av häpnadsväckande religiösa hemligheter. Inte bara den slutgiltiga viloplatsen avslöjas, utan även stora bibliska mysterier gällande Jesus familj, "den älskade lärjungen", symboler med till synes irrelevanta samband med Tempelriddarorden, och den evigt mystiska Maria Magdalenas betydelse.

Betyg 8/10

Fantasy med historiska inslag

A discovery of witches av Deborah Harkness

Diana Bishop har alltid förnekat de extraordinära egenskaper som finns i hennes arvsanlag. Hon lever ett vanligt liv, fokuserar på sin karriär som historiker och ignorerar alla eventuella tecken på den magi hon är kapabel till. Det är när hon undersöker historiska, alchemiska dokument och kommer över Ashmole 782 som hennes gener gör sig påminda. När den genetiske forskaren, professor Matthew Clairmont, tillika vampyr - som varit på jakt efter manuskriptet i hundratals år - plötsligt dyker upp, blir situationen mer komplicerad och Diana måste följa sin intuition och slutligen samarbeta med både vampyrer och demoner för att undkomma olika faror.

Det krävs en speciell författare för att lyckas med ett handlingsförlopp av det här slaget. Det börjar relativt bra, men, som så ofta i en otacksam genre, brister det så småningom. En del störande moment kan ibland betraktas som rent absurda. Beskrivningen av Diana som en självständig och dristig kvinna överensstämmer inte alls med hennes handlingar, definitivt inte i närheten av Clairmont, där hon förvandlas till en "damsel in distress". För att vinna läsarens sympati krävs en hjältinna liknande Diana Gabaldons Claire Beauchamp. Diana Bishops långsamma slutledningsförmåga framhäver henne dessutom som ointelligent och kväver ett tempo som hade varit fördelaktigt.

A discovery of witches står sig bättre än många av dagens populära romaner i samma genre, som inte sällan bjuder på en och annan klyscha, men är, med sin endimensionella natur, dock månvarv från någon kvalitétsroman. Författaren befinner sig närmare Charlaine Harris än Anne Rice när det gäller karaktärutveckling. Dialogen, jämfört med bokens nivå i allmänhet, känns stundtals oväntat lyckad, speciellt när det gäller att uttrycka karaktärer som Clairmont. Stämningen och atmosfären av ett mystiskt, gåtfullt Oxford leder tankarna till The Historian, men kommer inte upp i Kostovas kaliber när det gäller skildringar av omgivningen eller historiska fakta - Kostova tillbringade tio år med efterforskningar inför sitt skrivande.

Det som utmärker sig för A discovery of witches är författarens förmåga att väva samman exempelvis alchemi med Darwins evolutionsteori. Nio mycket speciella män som under korstågstiden kallades "The Congregation" påminner misstänkt mycket om Tempelriddarorden, och Ashmole 782 leder tankarna till Nicholas Flamel och De vises sten. Det mesta av historisk betydelse får ett samband, någonting som förefaller underhållande om läsaren är historiskt intresserad men saknar förväntningar på tillförlitlighet. Trots det faktum att Harkness är historiker, kan det spekuleras i huruvida hennes historiska inlägg kan betraktas som autentiska.

Betyg 6/10

Mayakalenderns viktigaste profetia

Domain av Steve Alten

Mayaindianerna var ett fascinerande folkslag som har förutspått många betydelsefulla händelser genom tiderna. Den såkallade Mayakalendern, som skapades av Mayaindianernas förfäder, består av flera mindre kalendrar och är baserad på avancerad matematik och astronomiska observationer. Kalenderns tideräkning började för sexton miljarder år sedan och sträcker sig till 2012 e. Kr. Det har spekulerats om det specifika datumet och Steve Alten använder sig av den mest kontroversiella teorin, i vilken Mayaindianernas tretusenåriga profetia förkunnas - jordens undergång.

Huvudkaraktären är Dominique Vazquez, en snart examinerad psykolog, som just påbörjat sin slutpraktik på South Florida Evaluation and Treatment Center. Där möter hon den tvångsintagna Michael Gabriel, son till arkitekten Julius Gabriel som var en stor förespråkare för Mayakalenderns profetior. Michael påstår sig vara den enda som kan rädda mänskligheten från total förintelse och det är upp till Dominique att antingen bortförklara påståendena som psykisk paranoia eller tro på den konspiration som Michael påstås ha blivit utsatt för.

Domain börjar lovande med ett mycket fängslande handlingsförlopp men tyvärr spårar det ur redan efter några kapitel. Alten använder ett knappt medelmåttigt språk och misslyckas med att bygga upp läsarens förväntan. Hemligheter och detaljer avslöjas direkt istället för att eftersom skapa nyfikenhet. Protagonisterna är inte riktigt trovärdiga i sina roller och den naiva Dominique, som ska föreställa en psykolog, låter sig ständigt manipuleras och bryter omgående mot tystnadsplikten utan någon förklaring. Det som hade kunnat vara ett intressant samspel mellan Dominique och hennes patient blir stereotypiskt romantiserat och dialogen dem emellan är klichéartad. Det som är värt att fokusera på i Domain är den historiska biten. För att förhindra mänsklighetens undergång måste de förstå sanningen bakom vår skapelse, en i sig fängslande teori. Handlingsförloppet kretsar kring domedagsprofetian och mysteriet vävs samman med antika, arkeologiska lämningar som Gizapyramiderna, Chichén Itzá och Nazca platån. Dagens uppfattning om Gizapyramidernas ursprungliga syfte ifrågasätts och den erosion som påträffats kan ha uppkommit under sista istiden. Trots kontroversiella fakta hävdar forskare att pyramiderna är endast ett fåtal tusen år.

"... a faulty conclusion drawn by an uninformed observer, whose own limited experience lacks the information base to comprehend accurately something that is simply not within their own acceptable parameters of reality."

Den exakthet med vilken Mayakalenderns profetior har överenstämt med världens naturkatastrofer och olyckor är skrämmande. Det faktum att tidscykelns slut närmar sig är oroväckande men behöver inte betyda någonting speciellt eftersom det med stor sannolikhet påbörjas en ny sådan, som med anledning av den avlägsna framtiden ansågs meningslös att förutspå. Detta historiska mysterium är emellertid mycket intressant och det faktum att Mayaindianernas astronomiska beräkningar hade näst intill obefintliga felvärden, trots avsaknad av dagens utrustning, tyder på en enorm kunskap som praktiserades för flera tusen år sedan.

Betyg 5/10

Kvinnlig strävan efter självständighet - viktoriansk motsvarighet till dagens feminism

Jane Eyre av Charlotte Brontë

Jane Eyre gavs ut 1847 av Currer Bell och väckte stor uppmärksamhet i litterära kretsar. Snart uppdagades dock att Currer Bell i själva verket var en manlig pseudonym för en kvinnlig författare i trettioårsåldern vid namn Charlotte Brontë. Berättelsen om den föräldralösa Jane, som växer upp med förtryck och ensamhet och i sitt vuxna liv möter de viktorianska sedvänjorna, anses vara en av 1800-talets mest inflytelserika klassiker.

Jane är en besynnerlig protagonist som vägrar acceptera diskriminering och orättvisor, någonting hon ständigt omges av. Ur ett feministiskt perspektiv är Jane Eyre mycket betydande för litteraturhistorien. Det viktorianska samhällets konservativa synsätt på kvinnan som underställd mannen i både ekonomiska och sociala sammanhang, gav lite utrymme för kvinnligt fritänkande och ifrågasättande, varvid kreativitet och utveckling utanför de ”kvinnliga” egenskaperna dämpades. Läsaren får följa den föräldralösa flickan genom en uppväxt i fattigdom och förtryck till ett vuxenliv med hämmande sociala, ekonomiska och religiösa riktlinjer. Brontës uppfattning om kvinnans beroendeställning till mannen är uppenbar och följaktligen också hennes budskap; att som kvinna obevekligt bryta sig loss från de viktorianska sedvänjornas mentala fängelse och inta andra roller än den förväntade.

Eftersom Brontë föregick sin tid, genom att slå ett slag för den oberoende kvinnan som värnar om sina rättigheter, känns Jane Eyre på många sätt relevant och relativt modern. Stora likheter går att finna med Emily Brontës Wuthering Heights, men skillnaden är att Catherine bryter kraftigt mot de nämnda riktlinjerna med de konsekvenser det innebär. Charlotte Brontë låter Jane vara mer plikttrogen och taktisk, ständigt strävande efter uppskattning från sin omgivning – ett resultat av hennes kärlekslösa uppväxt – och hon slits sålunda mellan pliktskyldighet och frigörelse, av varandra motsatta begrepp. Hennes strävan efter självständighet innebär därmed ett personligt lidande och medför stora uppoffringar.

”Gentle reader, may you never feel what I then felt! May your eyes never shed such stormy, scalding, heart-wrung tears as poured from mine. May you never appeal to Heaven in prayers so hopeless and so agonised as in that hour left my lips; for never may you, like me, dread to be the instrument of evil to what you wholly love”

Janes bakgrund förklarar mer än väl hennes känslor för sin arbetsgivare, den outgrundlige Mr Rochester, en man av komplex natur, en byronisk hjälte med åtskilliga defekter – men utan den svarta själ som Wuthering Heights Heathcliffe besitter. De dominanta och aningen oförskämda drag som karaktäriserar Rochester är förståeliga med tanke på hans förflutna och väcker både sympati och medlidande, åtminstone under första halvan av boken. Janes komplicerade förhållande till sin förmögne arbetsgivare beror på att hon sätts i just den position av maktlöset och beroendeställning som hon vill undvika. Någonting som emellertid är värt att framhålla är att Rochester, om än inte i samma utsträckning som Jane, avviker från den roll som är tilldelad honom.

En byronisk hjälte är emellertid ingenting utan ett gotiskt tema. Brontë skildrar livet på Thornfield Hall i sann gotisk anda, en populär genre bland dåtidens författare, för att på ett uttrycksfullt sätt gestalta känslor och relationer mellan karaktärerna. Självklart finns också en mörk hemlighet som vänder upp och ner på tillvaron för karaktärerna. Jane Eyre är skönlitteratur när den är som bäst; välskriven, djup, meningsfull och inspirerande, och förblir ett av litteraturhistoriens mest inflytelserika mästerverk.

Betyg 10/10

Första delen i den världsberömda serien om trollkarlar, mysterier och svart magi

Harry Potter and the philosopher's stone av J. K. Rowling
(Innehåller kommentarer om de övriga böckerna i serien)

Det som gör Rowling till en av världens mest framgångsrika författare kan vara det faktum att hennes böcker kan uppfattas på olika plan. Barn uppskattar trollkonster och quidditchmatcher medan vuxna ser magin som någonting sekundärt, ett verktyg för att lösa problem i en värld inte helt olik vår egen. Hotbilder finns i alla samhällen - i trollkarlsvärlden är de bara mer utsmyckade, med starkare kontraster. Det gemensamma temat i serien liknar i högsta grad Andra Världskrigets antisemitism och stigmatisering - skillnaden är bara de magiska möjligheter som finns tillgängliga.

Författarens skrivande utvecklas genom seriens gång, i takt med det alltmer komplicerade handlingsförloppet, för att i sjunde boken på ett hjärtskärande sätt skildra både mord och tortyr, någonting som i sig inte utgör en särskilt barnvänlig bok. De två sista böckerna torde vara riktade mot den generation som vuxit upp med Harry Potter och därmed befinner sig i samma ungdomsålder. I Philosopher's stone är trollkarlsvärlden i och för sig trasig efter den onda trollkarlen Lord Voldemorts framfart elva år tidigare, men fortfarande något naiv och oskuldsfull. Ondskan överskuggas av den mysiga känsla av magi och mystik Rowling förmedlar, där Harry - askungen i ny tappning - introduceras för en värld full av möjligheter där han för första gången möter riktig vänskap och lojalitet.

Förutom Ron Weasley och Hermione Granger som blir Harrys närmaste vänner finns den muntre och spjuveraktige rektorn Albus Dumbledore som genast blir Harrys stora förebild och mentor och det framgår ganska tydligt att Harry också är Dumbledores favorit. Dumbledore är dessvärre ingen platt stereotyp och har därmed sina brister, någonting läsaren får ta del av i senare böcker. En annan central figur är mindre karismatisk och inte lika fäst vid Harry. Redan i Harrys första möte med den oberäknelige, sarkastiske trolldrycksprofessorn Severus Snape framkommer den senares avsky för förstaklassaren. Snape visar sig snart ha en betydande roll för Harrys framtid och förutom möjligtvis Dumbledore är den till synes ambivalenta professorn utan tvekan den mest komplexa karaktären i hela serien. Varje gång en ledtråd ges angående hans syften, överskuggas den av nya överaskningar. Snapes dolda agenda förblir en av de stora mysterierna genom serien.

Mysteriet i Philosopher's stone kretsar kring ett hemligt, värdefullt paket någonstans på Hogwarts. Harry är fast besluten att ta reda på vad paketet innehåller, och skydda det. Boken håller god kvalitét och är mycket underhållande med ett unikt händelseförlopp och fascinerande protagonister. Tillhör typen som kan läsas flera gånger om och avnjutas av alla åldersgrupper.

Betyg 7,5/10

I jakten på en förenande vetenskapsteori om universum

Kosmos – en kortkort historik av Stephen Hawking

Existentiella frågor har alltid förundrat människan. Universums uppkomst och fysik bör kunna besvara gåtan om oss, för att inte tala om begreppet Gud. Stephen Hawking, en känd profil bland fysiker och matematiker, har skrivit flera populärvetenskapliga böcker avsedda för gemene man. Han skildrar naturvetenskapens historia och betydelsefulla aktörer såsom Aristoteles, Newton, Maxwell, Einstein, Hubble, Laplace, Fridman, Heisenberg och Feynman. Hawking försöker beskriva vårt komplexa universum på ett avskalat sätt men utelämnar inte de viktigaste ekvationerna för naturvetenskapens utveckling som lett fram till dagens vetenskapsteorier, exempelvis Einsteins relativitetsteori.

Einstein kan liknas vid en rebell på det sätt han revolutionerade naturvetenskapen. Han förkastade eller i varje fall modifierade många av tidigare vetenskapsmäns framlagda teorier. Han införde den fjärde dimensionen, begreppet rumtid, en massiv kropps påverkan på tiden, det krökta rummet som idag är mycket populärt bland forskare samt den berömda tvillingparadoxen. Han ansåg också att det är omöjligt för föremål att färdas i ljusets hastighet. En stigande hastighet ökar föremålets rörelseenergi, vilken i sin tur ökar massan, eller trögheten. Ju fortare ett föremål rör sig, desto svårare att öka hastigheten ytterligare. Följaktligen kan ett föremål aldrig uppnå ljusets hastighet eftersom dess gigantiska massa skulle kräva näst intill oändlig energi.

Människans synsätt på universum som statiskt förändrades av Hubbles upptäckt att Vintergatan bara var en i mängden av många galaxer, och genom komplicerade mätningar och experiment med våglängder presenterades ett expanderande universum, en idag överlägsen teori.

När Heisenberg införde sin berömda obestämbarhetsprincip och dess kvantmekanik som mäter sannolikhet för olika utfall började Einsteins relativitetsteori ifrågasättas. Enligt kvantmekaniken är det omöjligt att förutse ett föremåls exakta läge och rörelsemängd samt framtida händelser. Dualiteten mellan partiklar och vågor öppnade en helt ny värld för forskning och Feynmans teori om summan över historier framställde denna dualitet. Dagens vetenskap visar att både Einsteins såväl som Heisenbergs teorier är relativt hållbara och forskare söker ett samband, en såkallad kvantgravitationsteori, för att kunna förklara universum.

Kosmos – en kortkort historik är, som titeln anger, en mycket kortfattad sammanfattning av universums mysterier i dåtid och nutid. Läsaren lämnar den kända världen och beger sig ut i ett abstrakt universum som kännetecknas av främmande, overkliga teorier som trots sina matematiska förklaranden ändå framstår som oförklarliga. Historiken över människans kunskapsklättring väcker många frågor angående vår envetna kamp att förhindra nya perspektiv, någonting som kan förefalla besynnerligt. Många forskare har blundat för vad universum kan erbjuda och istället infört termer för att fylla sina teoriers bristfälliga kunskapshål, så de undgår att förkastas, så som Maxwells eter, Einsteins kosmologiska konstant samt dagens begrepp mörk materia och mörkt flöde. Vad kan tidigare misstag, tillkortakommanden och förbiseenden lära oss om framtiden?

Hawking försöker locka allmänhetens intresse för naturvetenskap och fysik på det förenklade planet, utan några djupdykningar i matematikens komplicerade värld. Trots detta förefaller Kosmos – en kortkort historik kräva en del koncentration och är trots sina blygsamma 149 sidor ingenting man bör läsa ofokuserad.

Betyg 7,5/10

Kontroversiell teori om kristendomens viktigaste beståndsdel

Heligt blod, helig gral av Michael Baigent, Richard Leigh och Henry Lincoln

Södra Frankrike har en blodig historia som är lika fängslande som den är förfärlig. Många platser vittnar om massakrerna som skövlat liv i religionens namn - företeelser som idag anses som fullkomligt barbariska - varav många har fallit i glömska. Men händelser tenderar att lämna spår. Baigent, Leigh och Lincoln blir intresserade av en egendomlig händelse som inträffade i slutet på 1800-talet i den lilla byn Rennes-le-Château, där en präst vid namn Jacques Saunière gjorde en förbryllande upptäckt. Författarna leds in på ett intressant spår som går tillbaka till 1100-talet, tiden för de kristna korstågen och invånarna i det Franska Languedoc - de legendariska katarerna och tempelriddarna.

Tempelriddarna var en fascinerande samling upplysta män som beskrivits i hundratals litterära texter såväl som brev och dokument, mestadels fabricerade med ett skimmer av mystik. Det är tacksamt för författare att göra fria tolkningar av orden och dess medlemmar, men desto svårare att skingra dimman av gåtfullhet. Den vanliga uppfattningen om tempelriddarna är att de deltog i korstågen i Jerusalem på 1100-talet, varefter de begav sig till Frankrike som etablerade riddare. Att det är någonting speciellt med dessa riddare har inte undgått någon historiskt intresserad, men deras intelligens och inflytande är det färre som är medvetna om. Tempelriddarna deltog inte bara i korstågen utan verkade även som bankirer genom att låna ut pengar till adelsmän runt om i frankrike. De anses ha uppfunnit checken. De var först med att använda kompassen. De hade ingående kunskaper inom medicin, där information om mögelextrakt tyder på att en förenklad variant till dagens antibiotika praktiserades. Förutom ett upplyst och öppet livsperspektiv fanns det antydningar om någonting otroligt värdefullt i deras ägo, en skatt eller hemlighet som de uppgetts ha funnit i Jerusalem, vilket gav dem stort inflytande och stack i ögonen på Vatikanen och Frankrikes kung Filip IV. I likhet med katarerna, varav en miljon människor fått sätta livet till hundra år tidigare, var de så mäktiga att ett angrepp var ofrånkomligt. Det kom plötsligt och skrupelfritt den trettonde oktober 1307. Den kyrka de kämpat för med sina liv skulle senare bränna dem på bål och fredag den trettonde skulle alltid förbli en dag av olycka.

Var det den påstådda hemligheten som gjorde tempelriddarna så mäktiga, inflytelserika och rent av konkurrenskraftiga som orsakade angreppet? Baigent, Leigh och Lincoln misstänker kopplingar mellan tempelriddarna, katarerna och den oförklarliga makt Saunière plötsligt erhöll i dess trakter, åttahundra år senare. Kan den betydelsefulla hemligheten som Saunière hittade vara densamma som sägs ha transporterats till Frankrike från Jerusalem och blivit tempelriddarnas död? När författarna nystar i mysteriet får man snart uppfattningen om en stor religiös konspiration som påverkat både monarki och politik. I takt med undersökningarna av Le dossier secrets, Le serpent rogue och Descendants mérovingiens et l’enigme du Razès wisigoth tätnar mystiken och sakta börjar konturerna av ett hemligt sällskap framträda, som opererar för egna kontroversiella syften, i det fördolda. Prieuré de sion leder dem vidare till den merovingiska dynastin och en förskjuten och förnekad, alldeles unik ättelinje.

Konspirationsteorier och mysterier i all ära, men Heligt blod, helig gral kan uppfattas som en aning svårläst med alla komplicerade koder, chiffrer, hemligheter och relationer som erbjuder den konspiration som sträcker sig så långt tillbaka som Jesu tid. Naturligtvis är hundraprocentigt bevismaterial omöjligt att finna och följaktligen är det upp till läsaren att acceptera eller förkasta den framlagda teorin. Författarna är inne på ett känsligt område med en minst sagt kontroversiell teori, vilken väckt en del uppståndelse men även nyfikenhet och inspiration. Trots en del bristfälliga infallsvinklar är spekulationerna, byggda på hängivna, imponerande efterforskningar, kolossalt lockande och främjar läsarens historiska intresse.

Betyg 8/10

Livsperspektiv och identitetssökande

När barnet lagt sig av Michael Nyqvist

Michael Nyqvist har länge varit verksam framför kameran, iklädd diverse rollkaraktärer med fiktiva personligheter. I När barnet lagt sig gestaltar han sig själv, beskriver scener ur sitt eget liv och utelämnar varken positiva eller negativa minnen utan skildrar verkligheten från livets olika perspektiv.

Skådespelaren beskriver på ett självdistanserat sätt barndomens ständiga strävan efter uppmärksamhet, bekräftelse och identitet, någonting som inte försvinner i vuxen ålder utan bara existerar i förnyad, osynligare form. Upplägget av minnen som inte alltid följer i kronologisk ordning är ytterst relevant eftersom dåtid och nutid är ständigt sammanflätade och påverkar varandra.


När barnet lagt sig saknar krusiduller eller försök till invecklade, förföriska uttryck. Nyqvists självironiska och näst intill komiska berättarstil har en underton av allvar när han skildrar livsperspektivet som ung vuxen, i dess oskuldsfullhet och naivitet. Boken kretsar mycket kring det faktum att han är adopterad och det grundläggande temat är följdaktligen den osäkerhet det innebär att inte veta vem man är eller var man hör hemma. Teatern blir för honom en chans till identitetssökande men när hans dotter föds inser han vikten av att möta sitt förflutna. Att kunna se bakåt för att kunna se framåt. Så börjar sökandet efter hans rötter, någonting som kommer skaka om hans livs grundvalar eftersom ”... verkligheten inte har några handtag man kan hålla sig i, inga garantier”.

Det finns en röd tråd genom berättelsen. Det disträliknande sätt som karaktäriserar Nyqvist, försjunken i en slags filosofisk melankoli. Den analyserande förmågan som utan tvivel underlättat hans framgång på scenen. Den ärlighet med vilken har ogenerat vågar vara självkritisk. Michael Nyqvists röst ljuder nästan hörbart genom texten och ingenting i hans berättelse känns det minsta konstlat. Tvärtom skapar de personliga minnena ett djup och en egendomlig känsla av bekantskap.

Betyg 8/10

Expedition med specialister letar historisk legend i Oman

The Road to Ubar - Finding the Atlantis of the sands av Nicholas Clapp

När dokumentärfilmaren Nicholas Clapp genom ett projekt fick möjlighet att för första gången åka till Arabiska halvöns Rub' al-khali-öken insåg han att det var någonting speciellt med den avlägsna platsen. Tanken på sandens förmåga att begrava och bevara tilltalade honom. Vilka hemligheter kunde finnas att avslöja? I flera århundraden har människor fascinerats av Rub' al-khali eller benämningen ”Empty Quarter”, fängslats av de legender den gett upphov till och nyfiket funderat på anledningen till bristen på dokumentation. Mindre gynnade resenärer som försökt utforska öknen har fallit offer för någon av öknens många lömska faror, men det finns de som överlevt sina spännande äventyr och kunnat återberätta dem.

Clapp inspireras av dokumenterade vistelser av Bertram Thomas och Harry St. John Philby som båda nämner en avlägsen väg som påstås leda till Ubar, en försvunnen stad som figurerat i gamla skrifter som Koranen och Tusen och en natt. Stadens invånare hade ett mycket intressant ursprung då de, enligt legenden, härstammade från ättlingar till Noah. Ubar sägs ha varit mycket förmöget, ett vackert paradis, som för två tusen år sedan utplånades av Allah som straff för människornas polyteism.

Clapp misstänker att Ubar existerat och bestämmer sig för att återvända till Oman och gå i Bertram Thomas fotspår. Så följer ett tidskrävande arbete. Studerande av gamla kartor och kontakt med diverse inflytelserika personer med kunskap eller höga befattningar inom exempelvis NASA Jet Propulsion Lab ger vind i seglen. Det slutliga expertteamet består av Clapp och hans fru Kay; Dr. Ron Bloom, geolog; Sir Ranulph Fiennes, arkeolog och tidigare involverad i Greenwich meridian expedition, har kopplingar till Sultanen av Oman; George Hedges, advokat, arkeolog och språkspecialist; Dr Juris Zarins, arkeolog. Tillsammans reser de till Oman för att försöka lokalisera en av de äldsta mytomspunna platserna i Arabisk historia – Öknens motsvarighet till Atlantis.

För de som intresserar sig för historia och arkeologi är The Road to Ubar ett unikt tillfälle att få ta del av imponerande efterforskningar och få inblick i den relativt betydelsefulla upptäckten som inträffade 1992. Clapp fördjupar sig i historiska fakta och tolkningar av folket av Ad, Ubars invånare, och betydelsen av deras handelsvara frankincense. Äventyret innebär dock en del faror och bristen i amatörförfattarens verk är att det inte sällan saknas emotionella aspekter och reaktioner. Läsaren vet att expeditionen befinner sig i en riskfylld position därför att Clapp anger det. Konstigt nog reagerar ingen med synbar rädsla eller olust, trots att det med några få ord beskrivs som en livsfarlig situation de måste ta sig ur. Därav kan The road to Ubar betraktas som en enda lång redogörelse. Men en bra sådan. Clapp skulle varit en utomordentlig medeltida rawi, en arabisk variant till fransmännens jongleur - en slags kringdrivande storyteller - när det gället att bygga upp förväntan hos läsaren, och infria den. Från en dokumentärfilmares perspektiv får man följa med på en spännande, lärorik resa till en främmande, mytomspunnen värld som sträcker sig djupt in i Arabiska halvöns hav av mjuka, förrädiska sanddynor, höga som berg, rödfärgade av solnedgången och ruvande på urtida hemligheter.

Betyg 8,5/10

Hotfulla skuggor från det förflutna tar form när vaga minnen tränger igenom Bournes minnesförlust

Bourne Identity av Robert Ludlum

Misstänksamhet, diskretion och ofrånkomliga konfrontationer introduceras för Jason Bourne från det att han vaknar upp ur medvetslöshet med överaskande skottskador och amnesia. En alkoholiserad läkare hjälper honom med fysisk och mental rehabilitering tillbaka till verkligheten som visar sig vara mörkare än vad han kunnat föreställa sig. Hänsynslösa skuggor från hans förflutna gör sig påminda genom minnesförlustens täta filter och enda sättet att få veta sanningen om sin identitet är att identifiera de högt uppsatta män som vill tysta honom. Vem är Jason Bourne?

En kvinna vid namn Marie St Jacques blir motvilligt indragen i en härva av hemligheter och konspirationer men inser snart att hon kan bidra med sin ekonomiska kompetens, på bekostnad av de risker det innebär att vara en bricka i spelet. Allt eftersom upptäcker Bourne de speciella färdigheter han besitter som ofta karaktäriserar yrkesmördare eller andra betalda brottslingar, men Marie är övertygad om att han använt dem för ädla syften. Hon litar mer på hans karaktär och känsla för moral än han själv. Bourne är fast besluten att bege sig till Paris, där hans intuition leder dem närmare sanningen om hans förflutna. Vägen dit kantas av motgångar och dödliga risker och Bourne måste bemästra sin totala fysiska skicklighet och intuitionsförmåga för den slutgiltiga konfrontationen med den fruktade brottslingen Carlos the Jackal.

Ludlum tillhör den skara författare som lägger stor vikt vid actionavsnitt och stressfyllda situationer. Mindre utrymme ges till känslomässiga spekulationer, upplevd desperation eller de komplicerade förehavanden som utspelar sig mellan Bourne och Marie. Marie är en intelligent, fascinerande karaktär som, trots ett föga smickrande första intryck av Bourne, är den första och enda som verkligen förstår honom. Andra böcker hade möjligtvis ansetts lida vissa brister av att inte fördjupa sig mer i hennes bakgrund men det väsentliga i Bourne Identity är just det - jakten på Bournes identitet. De två karaktärerna får bekanta sig med varandra så gott det går under det fartfyllda händelseförloppet. Den emotionella biten framgår ändå och ger Bournes situation en ny innebörd, någonting värdefullt att kämpa för. Och någonting att förlora. Ludlum har skrivit en thriller som skiljer sig från mängden och bidrar med en sällsynt intelligent spänning.

Betyg 7/10

Anarki gjorde England till möjligheternas land för intriger, girighet och manipulation

The pillars of the earth av Ken Follett

I en tid när desperation och destruktivitet styr över moral och medmänsklighet får begreppet passion en ny innebörd. Passion i form av kärlek eller hat, sanning eller lögn, givmildhet eller girighet, formar människan till en modig hjälte eller kallblodig mördare. Trots frånvaron av ett exceptionellt språk har Follett utan svårigheter frambringat en enastående, övertygande tusensidig berättelse som sträcker sig över fyrtio år.

Det är omöjligt att som läsare inte påverkas av det fyrtiotal karaktärer som står i centrum och det är med stor glädje, vördnad och bedrövelse man får uppleva världen genom deras ögon. Follett har lagt stor vikt vid dåtidens olika livssituationer och det är fängslande att i skuggan av Engelska inbördeskriget följa allt från högt uppsatta biskopar till laglösa, utstötta familjer som tvingas leva utanför städernas beskydd. Den gemensamma nämnaren för de olika karaktärerna är det påbörjade katedralbygget i staden Kingsbridge, vilket förväntas förändra människornas liv. Det laglösa samhälle som utvecklas under kriget om Englands tron påverkar givetvis ofrånkomligt dessa människors livsförhållanden och framtidsutsikter. Det är fascinerande att få insyn i medeltidens människosyn och hur den influerar karaktärernas beslut. Vår tids moral skiljer sig inte mycket från dåtidens värderingar, trots de ökade bekvämligheter och förutsättningar som i nutid möjliggör ett rättvist, medmänskligt samhälle. En av skillnaderna är kvinnosynen som var ganska underutvecklad, vilket gör att de starka kvinnliga hjältinnor som framträder lyser desto mer. På var sin sida om klassamhället finns rikemansdottern Aliena och den laglösa Ellen. De blir båda mål för mäns osäkerhet, svartsjuka, komplex och hederskänsla.

Det genomgående temat i boken som gradvis träder fram skildrar människornas skrupelfria, manipulerande och hänsynslösa natur som var precis lika skarp som idag. Hemligheter, hot och makt utnyttjades i intriger för egna syften på andras bekostnad. Den som, mitt i anarkins brutalitet, åtminstone försöker behålla sitt rena samvete och tjäna en högre makt istället för sin egen girighet är prior Philip som blir en symbol för den enkla, osjälviska människan som inte låter löften om makt och ekonomiskt oberoende överskugga förnuftet.

Follett skildrar genom den hängivna karaktären Tom Builder sin stora passion för dåtidens katedraler och man får en härlig känsla av kunskap och intelligens genom dessa mäktiga byggnadsverk som skapats utan nutidens bekvämligheter. Den nästan tusensidiga skildringen av 1100-talets England är så övertygande och människorna så levande att det faktum att staden Kingsbridge är fiktiv framstår som en överaskning. Det är nästan obegripligt att en så tjock bok kan behålla läsarens intresse. Livet på 1100-talet innebar ofta en kamp för överlevnad och trygghet och en del brutala stycken väcker illamående medan andra väcker triumf. Follett använder ett medelmåttigt språk, vilket vägs upp och överskuggas av den häpnadsväckande historia som både är omtalad och kritikerrosad.

Betyg 8/10