När dokumentärfilmaren Nicholas Clapp genom ett projekt fick möjlighet att för första gången åka till Arabiska halvöns Rub' al-khali-öken insåg han att det var någonting speciellt med den avlägsna platsen. Tanken på sandens förmåga att begrava och bevara tilltalade honom. Vilka hemligheter kunde finnas att avslöja? I flera århundraden har människor fascinerats av Rub' al-khali eller benämningen ”Empty Quarter”, fängslats av de legender den gett upphov till och nyfiket funderat på anledningen till bristen på dokumentation. Mindre gynnade resenärer som försökt utforska öknen har fallit offer för någon av öknens många lömska faror, men det finns de som överlevt sina spännande äventyr och kunnat återberätta dem.
Clapp misstänker att Ubar existerat och bestämmer sig för att återvända till Oman och gå i Bertram Thomas fotspår. Så följer ett tidskrävande arbete. Studerande av gamla kartor och kontakt med diverse inflytelserika personer med kunskap eller höga befattningar inom exempelvis NASA Jet Propulsion Lab ger vind i seglen. Det slutliga expertteamet består av Clapp och hans fru Kay; Dr. Ron Bloom, geolog; Sir Ranulph Fiennes, arkeolog och tidigare involverad i Greenwich meridian expedition, har kopplingar till Sultanen av Oman; George Hedges, advokat, arkeolog och språkspecialist; Dr Juris Zarins, arkeolog. Tillsammans reser de till Oman för att försöka lokalisera en av de äldsta mytomspunna platserna i Arabisk historia – Öknens motsvarighet till Atlantis.
För de som intresserar sig för historia och arkeologi är The Road to Ubar ett unikt tillfälle att få ta del av imponerande efterforskningar och få inblick i den relativt betydelsefulla upptäckten som inträffade 1992. Clapp fördjupar sig i historiska fakta och tolkningar av folket av Ad, Ubars invånare, och betydelsen av deras handelsvara frankincense. Äventyret innebär dock en del faror och bristen i amatörförfattarens verk är att det inte sällan saknas emotionella aspekter och reaktioner. Läsaren vet att expeditionen befinner sig i en riskfylld position därför att Clapp anger det. Konstigt nog reagerar ingen med synbar rädsla eller olust, trots att det med några få ord beskrivs som en livsfarlig situation de måste ta sig ur. Därav kan The road to Ubar betraktas som en enda lång redogörelse. Men en bra sådan. Clapp skulle varit en utomordentlig medeltida rawi, en arabisk variant till fransmännens jongleur - en slags kringdrivande storyteller - när det gället att bygga upp förväntan hos läsaren, och infria den. Från en dokumentärfilmares perspektiv får man följa med på en spännande, lärorik resa till en främmande, mytomspunnen värld som sträcker sig djupt in i Arabiska halvöns hav av mjuka, förrädiska sanddynor, höga som berg, rödfärgade av solnedgången och ruvande på urtida hemligheter.