Diana Bishop har alltid förnekat de extraordinära egenskaper som finns i hennes arvsanlag. Hon lever ett vanligt liv, fokuserar på sin karriär som historiker och ignorerar alla eventuella tecken på den magi hon är kapabel till. Det är när hon undersöker historiska, alchemiska dokument och kommer över Ashmole 782 som hennes gener gör sig påminda. När den genetiske forskaren, professor Matthew Clairmont, tillika vampyr - som varit på jakt efter manuskriptet i hundratals år - plötsligt dyker upp, blir situationen mer komplicerad och Diana måste följa sin intuition och slutligen samarbeta med både vampyrer och demoner för att undkomma olika faror.Det krävs en speciell författare för att lyckas med ett handlingsförlopp av det här slaget. Det börjar relativt bra, men, som så ofta i en otacksam genre, brister det så småningom. En del störande moment kan ibland betraktas som rent absurda. Beskrivningen av Diana som en självständig och dristig kvinna överensstämmer inte alls med hennes handlingar, definitivt inte i närheten av Clairmont, där hon förvandlas till en "damsel in distress". För att vinna läsarens sympati krävs en hjältinna liknande Diana Gabaldons Claire Beauchamp. Diana Bishops långsamma slutledningsförmåga framhäver henne dessutom som ointelligent och kväver ett tempo som hade varit fördelaktigt.
A discovery of witches står sig bättre än många av dagens populära romaner i samma genre, som inte sällan bjuder på en och annan klyscha, men är, med sin endimensionella natur, dock månvarv från någon kvalitétsroman. Författaren befinner sig närmare Charlaine Harris än Anne Rice när det gäller karaktärutveckling. Dialogen, jämfört med bokens nivå i allmänhet, känns stundtals oväntat lyckad, speciellt när det gäller att uttrycka karaktärer som Clairmont. Stämningen och atmosfären av ett mystiskt, gåtfullt Oxford leder tankarna till The Historian, men kommer inte upp i Kostovas kaliber när det gäller skildringar av omgivningen eller historiska fakta - Kostova tillbringade tio år med efterforskningar inför sitt skrivande.
Det som utmärker sig för A discovery of witches är författarens förmåga att väva samman exempelvis alchemi med Darwins evolutionsteori. Nio mycket speciella män som under korstågstiden kallades "The Congregation" påminner misstänkt mycket om Tempelriddarorden, och Ashmole 782 leder tankarna till Nicholas Flamel och De vises sten. Det mesta av historisk betydelse får ett samband, någonting som förefaller underhållande om läsaren är historiskt intresserad men saknar förväntningar på tillförlitlighet. Trots det faktum att Harkness är historiker, kan det spekuleras i huruvida hennes historiska inlägg kan betraktas som autentiska.
Betyg 6/10
