Detektivernas detektiv Sam Spade tar sig an det omtalade maltesefallet

The Maltese Falcon av Dashiell Hammett

Författaren Dashiell Hammett introducerade den hårdkokta detektivgenren för läsaren med sin roman The Maltese Falcon som utkom 1930. Begreppet noir infördes och har sedan dess inspirerat otaliga detektivromaner genom åren. Huvudkaraktären, detektiven Sam Spade, har med tveksam moral och egendomliga metoder blivit en ikon världen över och har förgäves efterliknats i flertalet noirinspirerade romaner. Originalet förblir, som så ofta, svåruppnåeligt.


Det figurerar karaktärer av olika slag i sammanhanget och den gemensamma nämnaren är en dold agenda. Det intressanta med Hammetts verk är hans förmåga att hålla läsaren på avstånd genom att enbart beskriva de känslor som uppstår på ytan. Hammett distanserar Spade från läsaren och de andra karaktärerna, varvid Spades sanna personlighet förblir ett mysterium. Det som framgår är de manipulativa tendenser med vilka han med framgång använder sig av. Det tar tid innan Spade vinner läsarens förtroende, om någonsin, med tanke på hans handlingar och besynnerliga moral. De andra karaktärerna är inte mycket bättre, speciellt inte den opålitliga Miss Wonderly som ständigt försöker manipulera sin omgivning.

De färgglada karaktärerna är mycket starka och skulle med dagens mått kunna liknas vid stereotypa. Ändå framstår de som både trovärdiga och intressanta. Det finns ett djup under Spades fasad som stundtals skymtar fram, exempelvis i närvaro av hans sekreterare, Miss Perine, som med sin genuinitet är enda kvinnan som vunnit hans respekt och för övrigt den enda kvinna som Hammett inte beskriver som myglande, svekfull eller objektifierad. The Maltese Falcon har så många vändningar att det är omöjligt att förutse någonting. För de som gillar noir-romaner som Raymond Chandlers The big sleep och The long goodbye är The Maltese Falcon ett måste, och som tidigare nämnt, originalet.

8/10

En härva av kriminalitet blandas med historiska hemligheter

Countdown av Iris Johansen

Efter att Jane MacGuire undkommit ett kidnappningsförsök inser hon att ingenting varit en tillfällighet. Någon är övertygad om att hon är i besittning av hemlig information och gör allt i sin makt för att erhålla den. Den enda som har möjlighet att hjälpa henne är en man som spelar i samma division av skrupelfrihet, Mark Trevor, en smugglare som korsat hennes väg några år tidigare. Men Trevors beskydd har dolda motiv och hon inser att läget är mer komplicerat än hon först antagit.

Det visar sig snart att situationen orsakats av Trevors konkurrensartade affärsverksamhet, där rivaler går hänsynslöst långt för att bevara sina intressen. Janes tidigare koppling till Trevor sätter hennes säkerhet på spel och hotar att förstöra Trevors affärer, vilka för närvarande rör hemligheter som inträffade under Herculaneums undergång år 79 e. Kr.

Johansens blandning av färgstarka karaktärer och äventyr tycks vara mer regel än undantag. och Countdown sällar sig onekligen till sina föregångare. Stundtals påminner Countdown om en lågbudget film där händelseförloppet är en aning ologiskt, romantiska relationer ljumma och actionscenerna konstlade. Det som slutligen blir avgörande för den inte alltför höga kvalitétsnivån är den onaturliga dialogen och de klumpiga formuleringarna. Det är uppenbart att Johansens ansträngning överskrider framgången.

Det historiska Herculaneums invånare, vars personligheter känns ytterst moderna i det tvåtusen år gamla samhället, känns föga trovärdiga. Det som Johansen däremot lyckats med är att låta sin kvinnliga protagonist behålla sin attityd och beslutsamhet, utan att bli okänslig. Trots en del bristfälliga sekvenser bjuder Countdown på flera oförutsedda vändningar och är stundtals underhållande.

Betyg 5,5/10