Jakten på en försvunnen värld!

The hunt for Atlantis av Andy McDermott

Författaren är en mästare på actionscener och eftersom läsaren får detaljrika beskrivningar av skottlossning och explosioner, då ofta utförda av den skjutglade Edward Chase, är boken som skapt för en actionfilm. Dessvärre blir handlingen aningen platt när det är dessa händelser som får det väsentliga utrymmet i boken, samtidigt som karaktärerna är slarvigt utformade och inte tillräckligt genomtänkta. Detta medför att relationerna mellan huvudpersonerna inte blir särskilt övertygande och resultatet att läsaren inte upplever sig uppslukad av handlingen.

Arkeologen Nina Wilde blir indragen i en hänsynslös jakt på den mytomspunna staden Atlantis, när hon söker bidrag för en expedition som hon planerar att leda. Hon är först inte medveten om de maktfulla personer som söker samma sanning, alla för sitt eget syfte, och prioriterar det framför andra människors liv. Nina inser snart att hon är en bricka i ett spel och måste bestämma sig för vem hon ska lita på för att inte själv falla offer för sökandet. Hon beslutar sig för att slå sig samman med den före detta SAS-anställde Mr Chase som i hemlighet har blivit anlitad som livvakt för hennes räkning, av någon som tjänar på att hålla henne vid liv. Snart inser hon att Atlantis alltid har funnits, men har legat gömd i årtusenden och väntat på att bli upptäckt. Den legendariska staden ruvar inte bara på sanningen om ett folkslag, vars utveckling och intellekt låg långt före sin tid, utan även sanningen om hennes egen bakgrund.

Betyg 4/10

Kan ett brott vara ett straff?

Crime and Punishment av Fyodor Dostoevsky

Dostoevskys mästerverk behandlar många ämnen, inte minst filosofi och psykologi. Handlingen är en djup, mörk och komplex filosofi som går långt utanför ramarna för vad som anses vara politiskt korrekt och är upp till läsaren att tolka. Känslorna som huvudkaraktären upplever i samband med sitt brott kan med sannolikhet härledas till Dostoevskys egen bakgrund och tid i fängelse.

Den före detta studenten Rodion Raskolnikov lever ett liv i fattigdom och depression. Han har en alldeles speciell övertygelse om att världen består av två olika sorters människor. Den ena är såkallade övermänniskor, människor med personlighetsdrag som har vad som krävs för att utveckla mänskligheten men kan behöva kliva över vissa hinder för att uppnå detta och därför står över lagen. Hindren kan vara olika kriminella handlingar som i det avseendet naturligtvis inte framhävs som det. Den andra gruppen av människor är vanliga, anonyma individer som på grund av just detta står under lagens makt. Raskolnikov bestämmer sig för att ta reda på vilken grupp han tillhör genom att begå mord ”for the greater good”. Kommer han stå över lagen?

Läsaren får följa Raskolnikovs inre kamp mellan det han anser vara rätt och hans samvete och självrespekt. En del av honom rättfärdigar sitt brott medan hans ofrånkomliga samvetskval ger honom den ”feber” han tampas med i en stor del av boken. Kan övertygelsen om att han själv vet mänsklighetens bästa vara någonting annat än motsatsen till en synd? Kan ett mord vara rättfärdigat? Kan man sympatisera med en mördare? Läsaren får själv en del att reflektera över.

Den återkommande diskussionen mellan Raskolnikov och Kriminalkommisarien, som med alla psykologiska medel försöker locka fram ett erkännande, är ett imponerande maktspel och skildrat på ett mycket välskrivet och högst imponerande sätt. Dostoevsky liknar ingen annan författare vad gäller filosofiska dilemman och symbolisk. Crime and punishment tillhör den unika gruppen böcker som fångar läsaren och vägrar släppa taget, inte ens efter bokens slut.

Betyg 9/10

Förrädande passion och missgärningar i Brontës klassiker

Wuthering Heights av Charlotte Brontë

Omgivningarna på Wuthering Heights omgav mig direkt när jag öppnade Brontës mästerverk om kärlek, sorg och ofrånkomlig hämnd. Någon sedvanlig kärlekshistoria finns här inte, utan det är den mörka passionen och besattheten som står i centrum. Brontë skriver på ett sådant sätt som lämnar utrymme för läsarens att på egen hand göra uppfattningar om vad som är värt att tolka i boken, något som gör den till en personlig läsupplevelse. Detta är något som jag uppskattar hos en författare och inte är alltför bortskämd med.

Från första stund som Catherine möter Heathcliff är det omöjligt att separera dem från varandra. Trots deras mycket olika bakgrunder och ekonomiska status, finner de ändå många gemensamma karaktärsdrag i varandra. Dock förändras Catherines syn av Heathcliff så småningom, någonting som förbittrar honom. Han svär att hämnas inte bara henne utan hela släkten Earnshaw...

Brontë skriver på ett så vackert och insiktsfullt att det är svårt att hitta någon att jämföra med. Hennes förmåga att skildra känslor på ett särpräglat och trovärdigt sätt blåser liv i karaktärerna och skapar en unik förståelse hos läsaren, som hänförd glömmer tid och rum. Det är omöjligt att inte svepas med och fascineras av den skrupelfria Heathcliff såväl som sympatisera med honom.

Betyg 9/10.