The restorer av Amanda Stevens
Arkeologen Amelia Gray spenderar sin tid med att renovera kyrkogårdar, vilket det finns en ovanlig förklaring till. Hon besitter en alldeles speciell förmåga som hon ärvt av sin far. Hon ser spöken. Enligt reglerna är det viktigt att undvika att avslöja hemligheten eftersom många spöken är djupt olyckliga och kan ta till desperata handlingar för att få sin vilja igenom. När så en död kropp hittas på en kyrkogård i Charleston blir Amelia motvilligt indragen. Genom att bidra med sin kunskap inom gravsymbolik försöker hon tillsammans med kriminalaren John Devlin lösa mysteriet. Problemet är att Devlin hemsöks av två spöken och till sin förskräckelse märker Amelia att ett av dem ser henne rakt i ögonen.
The Restorer är en välkommen roman i sin genre, en vacker spökhistoria som influerar istället för dominerar händelseförloppet. De paranormala inslagen skapar rysningar och mystik men riskerar aldrig att ta över. Stevens använder skildringar som stundtals påminner om viktoriansk litteratur, något som inte är en tillfällighet. Författaren Charlotte Brontë har onekligen varit en stor inspirationskälla och nämns flera gånger i texten. Det är tydligt att Stevens försöker införliva gotiska drag men trots ett relativt uttrycksfullt språk kommer hon inte i närheten av någon av de gotiska litteraturverken. Andra brister är den slarvigt utformade dialogen, karaktärernas tendenser att upprepa sig och Amelias alldeles för ambivalenta personlighet som dessutom ofta saknar förklarande omständigheter.
Attraktionen mellan Amelia och Devlin känns konstlad. Amelias känslor, upprepade i oändlighet, är inte övertygande eftersom de få tillfällen de träffas sällan sker på tu man hand. Chansen att utveckla äkta känslor är liten. Devlin har dessutom ett ignorant och distanserat förhållningssätt som överskuggar de eventuella karismatiska tilldragande personlighetsdragen. Det finns inga tecken på Devlins dragning till Amelia förutom Stevens antydningar. Det verkar handla mer om enbart fysisk attraktion, från båda sidor, än kärlek - vilket är synd för två så ensamma själar.
Författarens bedrift, å andra sidan, är mordmysteriet som är otäckt och inlevelsefullt beskrivet, speciellt när Amelias mod överstiger hennes intelligens och hon beger sig ut på farlig mark. Stevens har lyckats med huvudprotagonistens växlande mellan förebådande, fruktan och bedrövelse, men inte på bekostnad av en djärv personlighet. Det krävs någonting extra för att påverka den inte så lättskrämda Amelia och Stevens använder sig av en skoningslös mördare och en kuslig miljö. The Restorer är full av atmosfäriska beskrivningar av gåtfulla kyrkogårdar, spöklika gravstenar och mörka tunnlar.
Betyg 6/10
Review: Murder at Midwinter Manor by Anita Davison
6 dagar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar