Fantasy med historiska inslag

A discovery of witches av Deborah Harkness

Diana Bishop har alltid förnekat de extraordinära egenskaper som finns i hennes arvsanlag. Hon lever ett vanligt liv, fokuserar på sin karriär som historiker och ignorerar alla eventuella tecken på den magi hon är kapabel till. Det är när hon undersöker historiska, alchemiska dokument och kommer över Ashmole 782 som hennes gener gör sig påminda. När den genetiske forskaren, professor Matthew Clairmont, tillika vampyr - som varit på jakt efter manuskriptet i hundratals år - plötsligt dyker upp, blir situationen mer komplicerad och Diana måste följa sin intuition och slutligen samarbeta med både vampyrer och demoner för att undkomma olika faror.

Det krävs en speciell författare för att lyckas med ett handlingsförlopp av det här slaget. Det börjar relativt bra, men, som så ofta i en otacksam genre, brister det så småningom. En del störande moment kan ibland betraktas som rent absurda. Beskrivningen av Diana som en självständig och dristig kvinna överensstämmer inte alls med hennes handlingar, definitivt inte i närheten av Clairmont, där hon förvandlas till en "damsel in distress". För att vinna läsarens sympati krävs en hjältinna liknande Diana Gabaldons Claire Beauchamp. Diana Bishops långsamma slutledningsförmåga framhäver henne dessutom som ointelligent och kväver ett tempo som hade varit fördelaktigt.

A discovery of witches står sig bättre än många av dagens populära romaner i samma genre, som inte sällan bjuder på en och annan klyscha, men är, med sin endimensionella natur, dock månvarv från någon kvalitétsroman. Författaren befinner sig närmare Charlaine Harris än Anne Rice när det gäller karaktärutveckling. Dialogen, jämfört med bokens nivå i allmänhet, känns stundtals oväntat lyckad, speciellt när det gäller att uttrycka karaktärer som Clairmont. Stämningen och atmosfären av ett mystiskt, gåtfullt Oxford leder tankarna till The Historian, men kommer inte upp i Kostovas kaliber när det gäller skildringar av omgivningen eller historiska fakta - Kostova tillbringade tio år med efterforskningar inför sitt skrivande.

Det som utmärker sig för A discovery of witches är författarens förmåga att väva samman exempelvis alchemi med Darwins evolutionsteori. Nio mycket speciella män som under korstågstiden kallades "The Congregation" påminner misstänkt mycket om Tempelriddarorden, och Ashmole 782 leder tankarna till Nicholas Flamel och De vises sten. Det mesta av historisk betydelse får ett samband, någonting som förefaller underhållande om läsaren är historiskt intresserad men saknar förväntningar på tillförlitlighet. Trots det faktum att Harkness är historiker, kan det spekuleras i huruvida hennes historiska inlägg kan betraktas som autentiska.

Betyg 6/10

Mayakalenderns viktigaste profetia

Domain av Steve Alten

Mayaindianerna var ett fascinerande folkslag som har förutspått många betydelsefulla händelser genom tiderna. Den såkallade Mayakalendern, som skapades av Mayaindianernas förfäder, består av flera mindre kalendrar och är baserad på avancerad matematik och astronomiska observationer. Kalenderns tideräkning började för sexton miljarder år sedan och sträcker sig till 2012 e. Kr. Det har spekulerats om det specifika datumet och Steve Alten använder sig av den mest kontroversiella teorin, i vilken Mayaindianernas tretusenåriga profetia förkunnas - jordens undergång.

Huvudkaraktären är Dominique Vazquez, en snart examinerad psykolog, som just påbörjat sin slutpraktik på South Florida Evaluation and Treatment Center. Där möter hon den tvångsintagna Michael Gabriel, son till arkitekten Julius Gabriel som var en stor förespråkare för Mayakalenderns profetior. Michael påstår sig vara den enda som kan rädda mänskligheten från total förintelse och det är upp till Dominique att antingen bortförklara påståendena som psykisk paranoia eller tro på den konspiration som Michael påstås ha blivit utsatt för.

Domain börjar lovande med ett mycket fängslande handlingsförlopp men tyvärr spårar det ur redan efter några kapitel. Alten använder ett knappt medelmåttigt språk och misslyckas med att bygga upp läsarens förväntan. Hemligheter och detaljer avslöjas direkt istället för att eftersom skapa nyfikenhet. Protagonisterna är inte riktigt trovärdiga i sina roller och den naiva Dominique, som ska föreställa en psykolog, låter sig ständigt manipuleras och bryter omgående mot tystnadsplikten utan någon förklaring. Det som hade kunnat vara ett intressant samspel mellan Dominique och hennes patient blir stereotypiskt romantiserat och dialogen dem emellan är klichéartad. Det som är värt att fokusera på i Domain är den historiska biten. För att förhindra mänsklighetens undergång måste de förstå sanningen bakom vår skapelse, en i sig fängslande teori. Handlingsförloppet kretsar kring domedagsprofetian och mysteriet vävs samman med antika, arkeologiska lämningar som Gizapyramiderna, Chichén Itzá och Nazca platån. Dagens uppfattning om Gizapyramidernas ursprungliga syfte ifrågasätts och den erosion som påträffats kan ha uppkommit under sista istiden. Trots kontroversiella fakta hävdar forskare att pyramiderna är endast ett fåtal tusen år.

"... a faulty conclusion drawn by an uninformed observer, whose own limited experience lacks the information base to comprehend accurately something that is simply not within their own acceptable parameters of reality."

Den exakthet med vilken Mayakalenderns profetior har överenstämt med världens naturkatastrofer och olyckor är skrämmande. Det faktum att tidscykelns slut närmar sig är oroväckande men behöver inte betyda någonting speciellt eftersom det med stor sannolikhet påbörjas en ny sådan, som med anledning av den avlägsna framtiden ansågs meningslös att förutspå. Detta historiska mysterium är emellertid mycket intressant och det faktum att Mayaindianernas astronomiska beräkningar hade näst intill obefintliga felvärden, trots avsaknad av dagens utrustning, tyder på en enorm kunskap som praktiserades för flera tusen år sedan.

Betyg 5/10

Kvinnlig strävan efter självständighet - viktoriansk motsvarighet till dagens feminism

Jane Eyre av Charlotte Brontë

Jane Eyre gavs ut 1847 av Currer Bell och väckte stor uppmärksamhet i litterära kretsar. Snart uppdagades dock att Currer Bell i själva verket var en manlig pseudonym för en kvinnlig författare i trettioårsåldern vid namn Charlotte Brontë. Berättelsen om den föräldralösa Jane, som växer upp med förtryck och ensamhet och i sitt vuxna liv möter de viktorianska sedvänjorna, anses vara en av 1800-talets mest inflytelserika klassiker.

Jane är en besynnerlig protagonist som vägrar acceptera diskriminering och orättvisor, någonting hon ständigt omges av. Ur ett feministiskt perspektiv är Jane Eyre mycket betydande för litteraturhistorien. Det viktorianska samhällets konservativa synsätt på kvinnan som underställd mannen i både ekonomiska och sociala sammanhang, gav lite utrymme för kvinnligt fritänkande och ifrågasättande, varvid kreativitet och utveckling utanför de ”kvinnliga” egenskaperna dämpades. Läsaren får följa den föräldralösa flickan genom en uppväxt i fattigdom och förtryck till ett vuxenliv med hämmande sociala, ekonomiska och religiösa riktlinjer. Brontës uppfattning om kvinnans beroendeställning till mannen är uppenbar och följaktligen också hennes budskap; att som kvinna obevekligt bryta sig loss från de viktorianska sedvänjornas mentala fängelse och inta andra roller än den förväntade.

Eftersom Brontë föregick sin tid, genom att slå ett slag för den oberoende kvinnan som värnar om sina rättigheter, känns Jane Eyre på många sätt relevant och relativt modern. Stora likheter går att finna med Emily Brontës Wuthering Heights, men skillnaden är att Catherine bryter kraftigt mot de nämnda riktlinjerna med de konsekvenser det innebär. Charlotte Brontë låter Jane vara mer plikttrogen och taktisk, ständigt strävande efter uppskattning från sin omgivning – ett resultat av hennes kärlekslösa uppväxt – och hon slits sålunda mellan pliktskyldighet och frigörelse, av varandra motsatta begrepp. Hennes strävan efter självständighet innebär därmed ett personligt lidande och medför stora uppoffringar.

”Gentle reader, may you never feel what I then felt! May your eyes never shed such stormy, scalding, heart-wrung tears as poured from mine. May you never appeal to Heaven in prayers so hopeless and so agonised as in that hour left my lips; for never may you, like me, dread to be the instrument of evil to what you wholly love”

Janes bakgrund förklarar mer än väl hennes känslor för sin arbetsgivare, den outgrundlige Mr Rochester, en man av komplex natur, en byronisk hjälte med åtskilliga defekter – men utan den svarta själ som Wuthering Heights Heathcliffe besitter. De dominanta och aningen oförskämda drag som karaktäriserar Rochester är förståeliga med tanke på hans förflutna och väcker både sympati och medlidande, åtminstone under första halvan av boken. Janes komplicerade förhållande till sin förmögne arbetsgivare beror på att hon sätts i just den position av maktlöset och beroendeställning som hon vill undvika. Någonting som emellertid är värt att framhålla är att Rochester, om än inte i samma utsträckning som Jane, avviker från den roll som är tilldelad honom.

En byronisk hjälte är emellertid ingenting utan ett gotiskt tema. Brontë skildrar livet på Thornfield Hall i sann gotisk anda, en populär genre bland dåtidens författare, för att på ett uttrycksfullt sätt gestalta känslor och relationer mellan karaktärerna. Självklart finns också en mörk hemlighet som vänder upp och ner på tillvaron för karaktärerna. Jane Eyre är skönlitteratur när den är som bäst; välskriven, djup, meningsfull och inspirerande, och förblir ett av litteraturhistoriens mest inflytelserika mästerverk.

Betyg 10/10

Första delen i den världsberömda serien om trollkarlar, mysterier och svart magi

Harry Potter and the philosopher's stone av J. K. Rowling
(Innehåller kommentarer om de övriga böckerna i serien)

Det som gör Rowling till en av världens mest framgångsrika författare kan vara det faktum att hennes böcker kan uppfattas på olika plan. Barn uppskattar trollkonster och quidditchmatcher medan vuxna ser magin som någonting sekundärt, ett verktyg för att lösa problem i en värld inte helt olik vår egen. Hotbilder finns i alla samhällen - i trollkarlsvärlden är de bara mer utsmyckade, med starkare kontraster. Det gemensamma temat i serien liknar i högsta grad Andra Världskrigets antisemitism och stigmatisering - skillnaden är bara de magiska möjligheter som finns tillgängliga.

Författarens skrivande utvecklas genom seriens gång, i takt med det alltmer komplicerade handlingsförloppet, för att i sjunde boken på ett hjärtskärande sätt skildra både mord och tortyr, någonting som i sig inte utgör en särskilt barnvänlig bok. De två sista böckerna torde vara riktade mot den generation som vuxit upp med Harry Potter och därmed befinner sig i samma ungdomsålder. I Philosopher's stone är trollkarlsvärlden i och för sig trasig efter den onda trollkarlen Lord Voldemorts framfart elva år tidigare, men fortfarande något naiv och oskuldsfull. Ondskan överskuggas av den mysiga känsla av magi och mystik Rowling förmedlar, där Harry - askungen i ny tappning - introduceras för en värld full av möjligheter där han för första gången möter riktig vänskap och lojalitet.

Förutom Ron Weasley och Hermione Granger som blir Harrys närmaste vänner finns den muntre och spjuveraktige rektorn Albus Dumbledore som genast blir Harrys stora förebild och mentor och det framgår ganska tydligt att Harry också är Dumbledores favorit. Dumbledore är dessvärre ingen platt stereotyp och har därmed sina brister, någonting läsaren får ta del av i senare böcker. En annan central figur är mindre karismatisk och inte lika fäst vid Harry. Redan i Harrys första möte med den oberäknelige, sarkastiske trolldrycksprofessorn Severus Snape framkommer den senares avsky för förstaklassaren. Snape visar sig snart ha en betydande roll för Harrys framtid och förutom möjligtvis Dumbledore är den till synes ambivalenta professorn utan tvekan den mest komplexa karaktären i hela serien. Varje gång en ledtråd ges angående hans syften, överskuggas den av nya överaskningar. Snapes dolda agenda förblir en av de stora mysterierna genom serien.

Mysteriet i Philosopher's stone kretsar kring ett hemligt, värdefullt paket någonstans på Hogwarts. Harry är fast besluten att ta reda på vad paketet innehåller, och skydda det. Boken håller god kvalitét och är mycket underhållande med ett unikt händelseförlopp och fascinerande protagonister. Tillhör typen som kan läsas flera gånger om och avnjutas av alla åldersgrupper.

Betyg 7,5/10

I jakten på en förenande vetenskapsteori om universum

Kosmos – en kortkort historik av Stephen Hawking

Existentiella frågor har alltid förundrat människan. Universums uppkomst och fysik bör kunna besvara gåtan om oss, för att inte tala om begreppet Gud. Stephen Hawking, en känd profil bland fysiker och matematiker, har skrivit flera populärvetenskapliga böcker avsedda för gemene man. Han skildrar naturvetenskapens historia och betydelsefulla aktörer såsom Aristoteles, Newton, Maxwell, Einstein, Hubble, Laplace, Fridman, Heisenberg och Feynman. Hawking försöker beskriva vårt komplexa universum på ett avskalat sätt men utelämnar inte de viktigaste ekvationerna för naturvetenskapens utveckling som lett fram till dagens vetenskapsteorier, exempelvis Einsteins relativitetsteori.

Einstein kan liknas vid en rebell på det sätt han revolutionerade naturvetenskapen. Han förkastade eller i varje fall modifierade många av tidigare vetenskapsmäns framlagda teorier. Han införde den fjärde dimensionen, begreppet rumtid, en massiv kropps påverkan på tiden, det krökta rummet som idag är mycket populärt bland forskare samt den berömda tvillingparadoxen. Han ansåg också att det är omöjligt för föremål att färdas i ljusets hastighet. En stigande hastighet ökar föremålets rörelseenergi, vilken i sin tur ökar massan, eller trögheten. Ju fortare ett föremål rör sig, desto svårare att öka hastigheten ytterligare. Följaktligen kan ett föremål aldrig uppnå ljusets hastighet eftersom dess gigantiska massa skulle kräva näst intill oändlig energi.

Människans synsätt på universum som statiskt förändrades av Hubbles upptäckt att Vintergatan bara var en i mängden av många galaxer, och genom komplicerade mätningar och experiment med våglängder presenterades ett expanderande universum, en idag överlägsen teori.

När Heisenberg införde sin berömda obestämbarhetsprincip och dess kvantmekanik som mäter sannolikhet för olika utfall började Einsteins relativitetsteori ifrågasättas. Enligt kvantmekaniken är det omöjligt att förutse ett föremåls exakta läge och rörelsemängd samt framtida händelser. Dualiteten mellan partiklar och vågor öppnade en helt ny värld för forskning och Feynmans teori om summan över historier framställde denna dualitet. Dagens vetenskap visar att både Einsteins såväl som Heisenbergs teorier är relativt hållbara och forskare söker ett samband, en såkallad kvantgravitationsteori, för att kunna förklara universum.

Kosmos – en kortkort historik är, som titeln anger, en mycket kortfattad sammanfattning av universums mysterier i dåtid och nutid. Läsaren lämnar den kända världen och beger sig ut i ett abstrakt universum som kännetecknas av främmande, overkliga teorier som trots sina matematiska förklaranden ändå framstår som oförklarliga. Historiken över människans kunskapsklättring väcker många frågor angående vår envetna kamp att förhindra nya perspektiv, någonting som kan förefalla besynnerligt. Många forskare har blundat för vad universum kan erbjuda och istället infört termer för att fylla sina teoriers bristfälliga kunskapshål, så de undgår att förkastas, så som Maxwells eter, Einsteins kosmologiska konstant samt dagens begrepp mörk materia och mörkt flöde. Vad kan tidigare misstag, tillkortakommanden och förbiseenden lära oss om framtiden?

Hawking försöker locka allmänhetens intresse för naturvetenskap och fysik på det förenklade planet, utan några djupdykningar i matematikens komplicerade värld. Trots detta förefaller Kosmos – en kortkort historik kräva en del koncentration och är trots sina blygsamma 149 sidor ingenting man bör läsa ofokuserad.

Betyg 7,5/10

Kontroversiell teori om kristendomens viktigaste beståndsdel

Heligt blod, helig gral av Michael Baigent, Richard Leigh och Henry Lincoln

Södra Frankrike har en blodig historia som är lika fängslande som den är förfärlig. Många platser vittnar om massakrerna som skövlat liv i religionens namn - företeelser som idag anses som fullkomligt barbariska - varav många har fallit i glömska. Men händelser tenderar att lämna spår. Baigent, Leigh och Lincoln blir intresserade av en egendomlig händelse som inträffade i slutet på 1800-talet i den lilla byn Rennes-le-Château, där en präst vid namn Jacques Saunière gjorde en förbryllande upptäckt. Författarna leds in på ett intressant spår som går tillbaka till 1100-talet, tiden för de kristna korstågen och invånarna i det Franska Languedoc - de legendariska katarerna och tempelriddarna.

Tempelriddarna var en fascinerande samling upplysta män som beskrivits i hundratals litterära texter såväl som brev och dokument, mestadels fabricerade med ett skimmer av mystik. Det är tacksamt för författare att göra fria tolkningar av orden och dess medlemmar, men desto svårare att skingra dimman av gåtfullhet. Den vanliga uppfattningen om tempelriddarna är att de deltog i korstågen i Jerusalem på 1100-talet, varefter de begav sig till Frankrike som etablerade riddare. Att det är någonting speciellt med dessa riddare har inte undgått någon historiskt intresserad, men deras intelligens och inflytande är det färre som är medvetna om. Tempelriddarna deltog inte bara i korstågen utan verkade även som bankirer genom att låna ut pengar till adelsmän runt om i frankrike. De anses ha uppfunnit checken. De var först med att använda kompassen. De hade ingående kunskaper inom medicin, där information om mögelextrakt tyder på att en förenklad variant till dagens antibiotika praktiserades. Förutom ett upplyst och öppet livsperspektiv fanns det antydningar om någonting otroligt värdefullt i deras ägo, en skatt eller hemlighet som de uppgetts ha funnit i Jerusalem, vilket gav dem stort inflytande och stack i ögonen på Vatikanen och Frankrikes kung Filip IV. I likhet med katarerna, varav en miljon människor fått sätta livet till hundra år tidigare, var de så mäktiga att ett angrepp var ofrånkomligt. Det kom plötsligt och skrupelfritt den trettonde oktober 1307. Den kyrka de kämpat för med sina liv skulle senare bränna dem på bål och fredag den trettonde skulle alltid förbli en dag av olycka.

Var det den påstådda hemligheten som gjorde tempelriddarna så mäktiga, inflytelserika och rent av konkurrenskraftiga som orsakade angreppet? Baigent, Leigh och Lincoln misstänker kopplingar mellan tempelriddarna, katarerna och den oförklarliga makt Saunière plötsligt erhöll i dess trakter, åttahundra år senare. Kan den betydelsefulla hemligheten som Saunière hittade vara densamma som sägs ha transporterats till Frankrike från Jerusalem och blivit tempelriddarnas död? När författarna nystar i mysteriet får man snart uppfattningen om en stor religiös konspiration som påverkat både monarki och politik. I takt med undersökningarna av Le dossier secrets, Le serpent rogue och Descendants mérovingiens et l’enigme du Razès wisigoth tätnar mystiken och sakta börjar konturerna av ett hemligt sällskap framträda, som opererar för egna kontroversiella syften, i det fördolda. Prieuré de sion leder dem vidare till den merovingiska dynastin och en förskjuten och förnekad, alldeles unik ättelinje.

Konspirationsteorier och mysterier i all ära, men Heligt blod, helig gral kan uppfattas som en aning svårläst med alla komplicerade koder, chiffrer, hemligheter och relationer som erbjuder den konspiration som sträcker sig så långt tillbaka som Jesu tid. Naturligtvis är hundraprocentigt bevismaterial omöjligt att finna och följaktligen är det upp till läsaren att acceptera eller förkasta den framlagda teorin. Författarna är inne på ett känsligt område med en minst sagt kontroversiell teori, vilken väckt en del uppståndelse men även nyfikenhet och inspiration. Trots en del bristfälliga infallsvinklar är spekulationerna, byggda på hängivna, imponerande efterforskningar, kolossalt lockande och främjar läsarens historiska intresse.

Betyg 8/10

Livsperspektiv och identitetssökande

När barnet lagt sig av Michael Nyqvist

Michael Nyqvist har länge varit verksam framför kameran, iklädd diverse rollkaraktärer med fiktiva personligheter. I När barnet lagt sig gestaltar han sig själv, beskriver scener ur sitt eget liv och utelämnar varken positiva eller negativa minnen utan skildrar verkligheten från livets olika perspektiv.

Skådespelaren beskriver på ett självdistanserat sätt barndomens ständiga strävan efter uppmärksamhet, bekräftelse och identitet, någonting som inte försvinner i vuxen ålder utan bara existerar i förnyad, osynligare form. Upplägget av minnen som inte alltid följer i kronologisk ordning är ytterst relevant eftersom dåtid och nutid är ständigt sammanflätade och påverkar varandra.


När barnet lagt sig saknar krusiduller eller försök till invecklade, förföriska uttryck. Nyqvists självironiska och näst intill komiska berättarstil har en underton av allvar när han skildrar livsperspektivet som ung vuxen, i dess oskuldsfullhet och naivitet. Boken kretsar mycket kring det faktum att han är adopterad och det grundläggande temat är följdaktligen den osäkerhet det innebär att inte veta vem man är eller var man hör hemma. Teatern blir för honom en chans till identitetssökande men när hans dotter föds inser han vikten av att möta sitt förflutna. Att kunna se bakåt för att kunna se framåt. Så börjar sökandet efter hans rötter, någonting som kommer skaka om hans livs grundvalar eftersom ”... verkligheten inte har några handtag man kan hålla sig i, inga garantier”.

Det finns en röd tråd genom berättelsen. Det disträliknande sätt som karaktäriserar Nyqvist, försjunken i en slags filosofisk melankoli. Den analyserande förmågan som utan tvivel underlättat hans framgång på scenen. Den ärlighet med vilken har ogenerat vågar vara självkritisk. Michael Nyqvists röst ljuder nästan hörbart genom texten och ingenting i hans berättelse känns det minsta konstlat. Tvärtom skapar de personliga minnena ett djup och en egendomlig känsla av bekantskap.

Betyg 8/10