Året var 1977. Betty Lover bestämde sig, trots sina tvivel, att gifta sig med den charmiga, uppvaktande och inflytelserika läkaren Bozorg Mahmoody. När deras dotter Mahtob föddes ett par år senare hade Betty redan börjat ana oråd vad gällde hennes makes beteende. Snart skulle Betty befinna sig långt från Amerika och ställas inför det orimliga valet att offra sin dotter för sin egen frihet.Så beger de sig till Iran 1984 för att hälsa på Moodys familj och Betty redogör för sin upplevelse av den kulturkrock av större proportioner som är ofrånkomlig när den västerländska kulturen möter den österländska, något som är ett återkommande tema och framträdande i Moodys splittrade personlighet. De västerländska vanor han anammat under tjugofem år i Amerika bleknar och hans österländska själ blir allt mer framträdande, anpassad till den förändring som Iranska revolutionen medfört. När de två semesterveckorna gått och familjen ska återvända hem klargör Moody att deras nya hem är Iran - ett främmande, krigsdrabbat land, i händerna på en enligt honom själv fundamentalistisk släkt med shiia-muslimska rötter och stort förakt för den västerländska världen. Bettys man införlivar alltmer sin familjs fanatiska beteende och hon inser snart att hon måste ta sig hem för att försätta sin dotter i trygghet. Moody förvandlas till en oberäknelig, våldsam främling och tar till en rad oförsvarbara metoder som inskränker Bettys frihet för att förhindra henne från att rymma med dottern.
Någonting som fångar läsarens uppmärksamhet är Bettys intryck av skolväsendet som hon får inblick i genom sin dotter. Den propaganda som, enligt Betty, används för att indoktrinera eleverna i 80-talets Iran tycks skapa en distansering mot den västerländska kulturen. Med anledning av detta är det viktigt att betona det faktum att Betty möter många sympatiska Iranier som är vänligt inställda till Amerika, värdesätter frihet och med ett imponerande mod riskerar sina liv för att skydda henne mot sin man. Emellertid är det inte mycket som kan göras för att förbättra levnadsvillkoren eftersom Moody har auktoriteten att bestämma över sin hustru. Ambassadens oförmåga att hjälpa henne är upprörande och den nyfikna kommentaren "Varför kom du till Iran?" etsar sig fast i läsarens minne. Betty får förslaget att begära skilsmässa eftersom hon då kan återvända hem, vilket hon direkt avfärdar eftersom dottern då tillfaller hennes man, enligt iransk lag. Hon tänker under inga omständigheter lämna sin dotter.
Bettys första möte med pasdar är oförglömligt och väcker en del känslor angående orättvisor och förtryck. Pasdar, en muslimsk variant av polispatrull, vars uppgift bland annat är att se till att kvinnor täcker sig ordentligt med chador, beskrivs som skrämmande hotfulla. Bortsett från detta har pasdar till exempel rätt att arrestera de som umgås i grupp offentligt, har skrynkliga sockor, har nagellack eller smink eller är utbildad i USA och därmed anses vara ett hot mot Irans regering. Ibland behöver "polisen" inte ha någon anledning utan väljer bara på måfå ut unga män, drar in dom i bilen och skeppar iväg dem till någon anläggning där de tränas till soldater och aldrig mer få träffa sina familjer. Kvinnornas begränsade frihet är ett sedan tidigare omdiskuterat ämne, men det framgår tidigt i boken att även män inte har så stora valmöjligheter i samhället. Det är relevant att understryka att Bettys tid i Iran ägde rum efter revolutionen 1979 som medförde en försämring av den frihet som hade etablerats i samhället under tidigare år och försatte oliktänkande människor i en farlig situation, varav sex miljoner tvingades fly.
Ett främmande samhälle. En fundamentalistisk familj. En kvinna i fångenskap som gör allt för att skydda sin dotter, vars enda räddning är genom ett farligt och riskfullt nätverk av människor som trotsar den iranska lagen. Det väcker sympati och engagemang hos läsaren och spänningen känns olidlig både vad gäller de fysiska och psykiska påfrestningar som drabbar mor och dotter. Tack vare hjälpen från många iranier och sin dotters imponerande beslutsamhet och vägran att acceptera sitt öde, tar Betty Mahmoody sig upp ur depressionens avgrund, letar djupt inom sig själv och hittar hjälten som slutligen blir deras räddning.
Betyg 8/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar